• Fotografi

    Finner inga ord.

    Jag känner mig ond som sitter och drömmer om landet och tystnaden och ett torp eller mindre gård nära skogen … När min närmsta granne är den mest fantastiska kvinnan som finns. Jag finner inga ord som är värdiga nog att beskriva henne.

    Historien börjar med att hon nämnde för säkert ett halvår sedan att hennes make också tyckte om att fotografera på den tiden när han levde. Men inget av deras barn var intresserade av de gamla kamerorna och eftersom hon sett mig gå omkring med mina gamla kameror, undrade hon om jag ville titta på dem innan hon ger bort dem till Röda Korset. I förra veckan innan påsk-ledigheten började, sade hon att hon äntligen hittat kassen uppe på vinden som allt låg i.
              Idag medan jag höll på att påta på balkongen med växterna och sedan höll på att springa skytte trafik med skräp och sådant jag skulle slänga i vår komposthög i parken, stötte jag på henne och hon frågade om jag hade tid att slänga ett öga på kamerorna. Jag svarade att jag självklart har tid med det (för kameror har man alltid tid för).
             Så nu har jag suttit hela kvällen och tittat … Och jag vill nästan gråta, de är så fina (även om något extremt dammiga). Ty hon har sagt att jag kan få det jag vill ha ifrån kassen. Kameranörden som är jag vill bara krama om alla kamerorna och säga ”välkomna till familjen”, även om jag spontant kan känna att kompaktkamerorna kanske inte är något jag skulle använda regelbundet … Så vi får se hur jag gör, hon sade att jag inte skulle stressa och fick ta den tid jag behöver för att gå igenom allt och bestämma mig.

     

    Denna kamera har jag aldrig hört talas om företaget som tillverkat den. AB Hela-Kameror Upsala, hette företaget tydligen. Spännande ändå, och en död dammlarv i fodralet var det också.

     

    Här har vi då en Brownie, denna gång mycket äldre än mina två. Så detta är Brownie No.2A, har dock inte lyckats avgöra om det är första modellen eller om det är modell C.
    Sedan har vi de söta kompaktkamerorna. Har inte riktigt kollat upp dem ännu, men AGFAn känns som den är ifrån sent 80-tal eller tidigt 90-tal baserat på utseendet. Yashican känns väl inte så mycket äldre heller egentligen när jag betraktar den (kul att den har linsskyddet kvar).

     

    Slutligen den som jag nästan tänkte lämna tillbaka lådan som den låg i pga att det var en låda till en fontänmotor, haha. Så visade det sig vara en liten Minolta XG-1 från 1982. Vart dock lite chockad, för jag brukar alltid testa analoga systemkameror om spegeln beter sig som den ska genom att test knäppa en bild eller två utan film i kameran … Dock insåg jag att ”juste, måste dubbelkolla så det inte sitter någon gammal film i”. Tur var väl det! För räknaren står på 17. Så vidare inte min grannes make eller någon annan gör som mig för att kolla spegeln i kamerorna och har gjort detta sjutton gånger på rad (vilket jag tvivlar på), så sitter det en film i kameran just nu som är över 7 år gammal. Och den enda som förmodligen visste vad som fotograferats med den, är min grannes make som inte längre är bland oss.

     

    Stackarn verkar dock ha varit med i någon mindre olycka och fått sig en rejäl snyting …

     

  • Grafisk design & skrift

    Juni

    Har sagt till mig själv att juni är den månaden som allt ska vara klart med första delen av diktsamlingen. Just i skrivandets stund har jag tagit en paus ifrån det och skriver på ena min andra historia som jag återfunnit mitt skriv-flyt med och just nu kan sitta och ”spy ut ord som på räls”.
              Så mycket som jag arbetade med den de första veckorna när jag bestämde mig för ”nu djävlar”, vill jag tro att det kommer hålla. Har två dikter kvar att lägga in, en att skriva helt och hållet … Så första delen lär sluta på minst 84 sidor, om inte fler (kommer bli beroende på hur lång sista dikten blir, det är en text som jag har för avsikt att låta Sonja Åkesson vara min förebild till, så den lär bli lång).

    I övrigt har mina filer från min fd dator äntligen blivit räddade efter över ett års ovisshet om de fortfarande fanns kvar, så jag är jätte lycklig för det! Bland annat var det både skrift, illustrationer, filmer och fotografier som gick förlorade – men som nu är räddade.

    Juni betyder även Sveriges Nationaldag, för mig betyder det traditionsenligt besök i medeltiden. Även det är något som jag ser fram mot väldigt mycket. Har dock ännu ej bestämt mig om jag bara ska piffa till mina bågskytte kläder lite, kidnappa klänningen som jag sydde till min käre mor förra året och prova ha långklänning, eller om jag ska se till att göra en ny överklänning till min underklänning.
              Det beror nog på hur mycket tid jag har kvar att lägga ned på diktsamlingen, ty den tänker jag icke låta gå i spillo med sin deadline.

  • Fotografi

    Så som det en gång var, kommer det aldrig att bli igen.

    Jag var effektiv förra helgen, fick många gamla att-göra-saker gjorda och helgen dess för innan stod jag mest och eldade ris ute hos min bror och låtsades att jag var med på Farmen när jag släpade stockar. Vi fick ned lite grillade biffar och det satt fint efter en dags eldande och springande fram och tillbaka.
    Här hemma har det inte hänt så mycket, jag har sakta men säkert börjat adoptera bort mina IKEA-möbler som var sådana riktiga ”panik jag ska flytta hemifrån och har inte hunnit titta efter något som verkligen är det jag vill ha, men jag måste ha något nu!” … Så då har det blivit att möblerna inte känts helt rätt. Men jag som gillar second hand och strosar i dessa butiker mer ofta än sällan, har nu snart bytt ut alla köksmöbler till second hand saker och gett bort IKEA-möblerna. Så bilden ovan visar delen av mitt kök som är möblerbar. Däri finnes nu enbart två svarta stolar, mina tre mini orchidéer och en adopterad blomma i fönstret som är från IKEA (och växterna ska såklart bo kvar). Resten är second hand, drakar från Agora Gifthouse, konstverk av olika lokala Uppländska konstnärer, kaffekanna från ICA, ljuslykta från MIO och glasflaska från Coop. Samt diverse krukor som mest är second hand, från föräldrarna eller från Bauhaus.
    Det är självklart inte att jag har något extremt emot IKEAs möbler, jag älskar att strosa runt inne i deras varuhus för att titta på inredning och deras varor (kan säga att majoriteten av mina köksredskap är från IKEA). De svarta stolarna jag har är t.ex. jätte bra och fina. Det är bara inte riktigt jag och min stil som jag har. Mina fåtöljer från IKEA är fina exempel på möbler från dem som jag älskar och de är i min stil. Samma sak gillar jag även deras hyllserier Billy och Expedit, bättre bokhyllor har jag aldrig haft.
    Har njutit av våren hela förra helgen och varit ute och gått en hel del, samt fascinerats av att min nässelblomma har börjat blomma. Trodde den inte gillade mig …
    Min älskling har börjat vakna och har avslutat sin vinterdvala, så det gör mig glad! Har varit ensamt utan honom i vintermörkret. Men nu vill han inget annat än att mysa och utforska.
    Jag har börjat ta fram möblerna på balkongen efter vintern. Är dock rädd att mina jordgubbar, alunrot, lavendel och löjtnadshjärta inte överlevde denna vintern. Eventuellt klarade nog inte lökarna till mina pärlhyacinter, stora hyacint, påskliljor och kungsängs liljor vintern heller … Vilket är sorgligt. Men min murgrönan gjorde det, så den mår i alla fall bra. Men nu är det dags att börja så nya grödor. Så jag ska åka och lämna lite saker till röda korset och sedan mysa på plantagen en stund.