Fotografi
-
Att längta bort och drömma om minimalism med ett torp i skogen, i 120 film.
Det är något charmigt med kvadratiska fotografier som tilltalar mig. Det var något spännande att stå med Flexora och spöka sig fram bland knappar och vred som en aldrig pillat på tidigare. Den där känslan att knäppa av kameran var ännu mer spännande, och att försöka begripa hur man skulle ställa in den var en hel vetskap. Samt att det var något helt fantastiskt spännande att se de kvadratiska negativen från 120 filmen och hela rullen i sig. Började provrundan på vårt lilla soldat torp här i närheten som kommunen äger. Drömde mig bort och önskade att den lilla stackars vackra byggnaden var min så jag…
-
Att gå emot normen.
Fram till år 2003 visste jag inte vad jag ville göra med mitt liv. När jag var ung hade jag alla avsikter att bli arkeolog, men fick höra att alla dinosaurier skulle vara uppgrävda innan jag hade utbildat mig klart. På den tiden hade jag inte fått upp ögonen för forntida kulturer – annat än Egypten. Dock var jag rädd för mumier och nöjde mig med hieroglyfer och gudarna. De ögonen har jag nu och mumier skrämmer mig inte längre. Ibland drömmer jag fortfarande om ett liv som arkeolog. Som den lydiga ungen jag var, lydde jag det de vuxna sade. Jag gav upp mitt mål om att bli arkeolog…
-
Det blir i skinn, läder och hellinne.
Jag har länge funderat på vad för koger jag vill ha till mina kära pilar. Har tittat på mästerverk som andra har skapat, har tittat på sådant som säljs i bågskyttebutiker. Ja, jag har nog tittat på det mesta. Jag fann aldrig något som helt passade mig i smaken och som kändes ”mig” fullt ut. Så det slutade med att jag beställde hem skinn, sylar, nålar och mer vaxad lintråd för att skapa något själv. Drog fram lite gammalt läder som legat och dammat i säkert åtta år och det gamla hellinne tyget till en trasig mangel som jag fick av en före detta kollega. Där har vi början på…
-
Ett sådant där sista andetag i december och i 2018.
Efter en evighet av tystnad trodde jag att det skulle förbli så, dock är inte fallet så. Jag har fotograferat en hel del vardagsbilder och filmat en hel del med lille G16. Har bara inte tagit mig tiden att yttra mig när jag borde ha gjort det. Därav kommer en liten bomb nu med stunder från mitt liv i december.
-
Längtan till allt
Jag gottar mig i solljuset som skiner fram genom ett tunt molntäcke, ser frosten på trädgrenarna och andetag ångas framför människors ansikten nere på gångvägen fyra våningar ned. Tänker bege mig ut i hagen borta vid Lunsen och åka till Ulva om en stund tillsammans med AE-1, Flexora och G16. Ska börja plocka ned ljusstakar och stjärnor från vinden och köpa en presenning till möblerna på balkongen. Lite fler stearinljus behövs också här i vår fina årstid nu när jag använder mer ljus än el. Först ska jag bara adventsstäda klart här i vardagsrummet och köket lite snabbt, är inte mycket kvar att göra med det. Har några bananer som…
-
Jag tittar på minnen och önskar att inte få ondare än vad jag redan har.
I somras provkörde jag Minolta srT 101 som jag köpte på Helping Hand förra vintern. De ville ha 150 kr för den – och då hade kameran både originalväskan, ett objektiv på 50 mm och bruksanvisning med för den slanten. Var dock osäker när jag köpte den om den funkade, men tänkte att den skulle ändå vara fin som inredningsdetalj även om den inte funkade. Det blev nämligen svart efter att jag tryckte av den och man såg inget i sökaren. Inte fören man spolat fram kunde man se något igen … Tog med den lille till Uppsala Fotokompani för att skaffa batteri och fråga om råd…
-
För alla de ord som blivit osagda, skall jag nu yttra mig ännu en gång.
Förr i världen brukade jag blogga – som det så vackert än idag kallas. Tror det var någon gång runt 2006 ungefär, minns min gröna natur-fina blogg inne på blogg.se väl, som jag älskade det fina naturtemat. Det hela började som en dagbok, väldigt detaljerad och personlig, jag förstod nog inte riktigt vad ”blogg” innebar och att alla kunde se det jag skrev. Var insnöad i att bara de få som jag gav länken till skulle se det jag skrev … Det var inte fören jag fick en massa kommentarer från främmande människor när jag suttit och skrivit bokrecensioner som jag insåg att min väldigt personliga dagbok inte var så…