• Byggnadsvård,  Fotografi

    Å du vår, vad du är fin. Du ger mig trädgårdspåt med guld i mun.

    Älvorna dansar med dimman fram över ängarna omkring mitt torp. Körsbären står i blom, även om de är prydnads och inte bär frukt är de lika fina för det.
             Kirskålen knakar på i rabatterna och gräsmattorna och jag försöker förbrilt hinna med den bland allt som ska göras i trädgården. Den är svår att besegra … Och är helt okej att mjölkstuva, även om jag nog lär blanda ned lite spenat nästa gång och bara ha en liten del kirskål.
             Den föryngrade syrenbersån är utrensad på kvist, löv och överdriven mängd mossa så syrenen ska kunna ta sig, hittills ser det lovande ut. Snöbären från förra årets föryngring har också börjat ta sig under rönnen. Till JAS ska jag ta snöbärshäcken och se till så den blir smalare och mer hanterbar framöver.

    Jag har sått mina små knölar till potäter, alla av modellen Princess är sättpotäter som jag fick över efter förra årets skörd och så köpte jag en ytterligare sort, Rocket, att göra dem sällskap. Potatislandet är vidgat med en till längd på bredden. Hemmagjord lövmylla av lönnlöv förra hösten och lite rester av löv som satt fast i hallonbuskarna fick åka ned i landet för att göra jorden lite mindre lerig.
            I år deltar jag i ett litet kulturprojekt att odla en kvadratmeter lin. Vilket en kollega fick in mig på att vara med på, så nu är jag alldeles insnöad på att börja odla lin i framtiden på någon av mina odlingsmarker. Förstå så kul att så, bereda, spinna, och väva sitt eget lintyg att sy kläder av! Vilken dröm det skulle vara!

    Min famn är väldigt öppen för begagnade växter som behöver få en andra chans till ett nytt hem, så jag har låtit några lavendel få flytta in vid förrådshuset där stengrunden fortfarande behöver muras om lite. Samt en knöl med begagnad Astrible fick även göra dem sällskap där. När jag har fått bort alla rotskott av syrenen som tidigare stod där, kommer det bli plantering längst med hela kortsidan. Dock var detta en trevlig början. Några penséer som jag fick av svärmor fick också sitta där, just nu till att börja med, tror jag ska flytta några av dem lite senare. Eller så får de helt enkelt sitta där sommaren ut.
             Spännande nog har några av mina penséer från förgående år överlevt vintern, vilket är otroligt spännande med plantor som är två år gamla nu. Så jag fick lite inspiration av samma kollega som fick in mig på lin-tankar, att göra en liten pensé samling som ”sista anhalt” där de kan fröa av sig framåt slutet på sommaren och där de får sitta år efter år sedan, de som kommer upp på nytt. Har inte valt vart jag ska ha den ännu, dock är jag inne på att ha några vid mina snöbär vid infarten till en början.

    Min barncykelsamling växer, har haft ett ensamt hjul liggande som jag inte gjort mig av med än, nu har jag hittat det andra och hela trehjulingen som de tillhör. Vilket är jätte kul för jag tycker de är jätte gulliga!

    Slutligen kan jag även tillkännage att för första gången sedan 1930-1940 talet har större ingrepp invändigt i torpet påbörjats!
           Det har skett ett eller två tapetbyten i torpet sedan dess och lite utökning av 30-tals elen, dock inget större i konstruktionen (okej en felplacerad dörr och feldraget ”avlopp”, de ignorerar vi just nu). Golven har varit extremt dragiga och kalla under vinterhalvåren. Jag har inte haft någon information om hur grunden byggdes på stöphusen, dock har jag misstänkt utifrån den otroligt höga grundmuren jag har att det kanske inte alls är torpargrund. Speciellt eftersom de inte haft ventilation mer än sprickor mellan stenarna. Det visade sig vara mullbänk. Vilket ledde mig till att behöva göra en 360 graders vändning i planerna för hur renoveringen skulle ske. Jag lyckades inte hitta någon grundmur under de inre stöphusväggarna, vilket fick mig att undra om de helt enkelt är gjutna direkt på mullbänken. Med de i åtanken har jag inte vågat göra något annat än att helt enkelt bevara så mycket som möjligt (vilket var den ursprungliga planen från början, 1940-tals golvet från kammaren kommer läggas tillbaka sedan med en ändring att jag kommer sätta bredare plank runtom foten på kakelugnen bara). Ungefär halva rummet är golvet borttaget på i skrivandets stund och rensad på det översta lagret med bråte som möss släpat in under årens gång), grundmuren är tätad på nästan hela norrsidan (är enbart närmast vid farstubroarna som är kvar).
             Så projekt ”restaurera kammaren” kommer fortlöpa under resten av året.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns

    Månadsfotografierna har fortsatt

    Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av.
              Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra.

    I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett aprilskämt nästan, fåglarna sjöng ändå på bland träden. Hackspetten min letar efter jänta. Örnarna är med unge. Berguven sover på vedbon om vartannat som han roas av att titta på mig från skogen.
             Arbetet med gården har stått still under vintern, så jag har kunnat andas och uppleva istället. Har fart på min spark genom snön och åkt längdskidor för första gången på så många år. Jag har pallrat upp stenar i stenrösen och rensat ur mer skräp. Renovering av vissa gamla redskap har rullat på under vintern och jag har hittat mitt favorit foto-ställe till före och efter bilder till dem i fähusets ena fönster som är min nya ljusstudio (mitt inne i röran ja). Har skaffat mig bekantskaper i bygden som jag tidigare inte hade och överlag undvikit vår pandemi kallad ”covid-19”. Och än en gång står jag med denna eviga väntan på grund av våra myndigheter.
             På jobbet har jag lyckats stuka höger handen och det har begränsat mig väldigt mycket sedan mitten på januari. Den har ännu inte läkt, även om det har gått lite mot det bättre. Hittills har det bestämts att ”ser jag ingen skillnad framåt mitten på nästa vecka, är jag hemma från jobbet en vecka för att verkligen vila den” … Så hur mycket det än har kliats i fingrarna att börja fixa stora saker, så har jag varit tvungen att begränsa mig mentalt också. Jag har snällt fått nöja mig med perennerna som inte är så hårda att knipsa av i rabatterna och att räfsa löv. Att bära för tunga skräpdelar eller att börja arbeta mer har det inte varit tal om. Som jag längtar efter att fortsätta måla, jag ska måla takfoten på södersidan så fort vädret tillåter det och innan det blir för varmt – ty jag vet från norrsidan att jag har och göra ca två dagar med det, så det fixar jag lätt på en helg.

    Denna påskhelg var nog den första riktiga ”arbetet för i år”-inledningen som inte bestod av att vårstäda trädgården. I onsdags var arboristen på besök för första gången och inledde arbetet med mina älskade träd. Idag lyckades jag för första gången på två månader städa utan att tappa dammsugaren i processen. Och jag lyckades tömma trädgården och fähuset på lite mer träavfall. Till min stora sorg var det bland annat en komplett nederdel av ett medelstort funkis kök som fick landa i sopsorteringen … Om de inte hade förvarat det under fähusets läckande tak, hade jag kunnat sälja det vidare för att kunna finansiera min egen kommande köksbyggnation (eftersom jag kommer köra på ca 1910/1880-stil på köket innan funkis blev modernt att ha, för att matcha torpets stil). Jag vet att det finns många där ute som tycker funkis köken är bra och gärna vill ha original delar – familjen har haft funkis kök i lägenheter vi tidigare bott i och mitt egna kök var det en nyare version av funkis köken, så jag vet att de är väldigt funktions smarta och bra. Så ja, det tynger helt enkelt hjärtat att behöva kassera köksinredning som hade funkat för någon annan om den inte varit uppsvälld av fukt.
             Idag var sotaren på besök och sotade ur hela skorstenen eftersom taksäkerheten nu lever upp till dagens krav efter förra årets renovering. Vilket gav mig det bästa påskägget i världshistorien … Den vedspisen i det köket som jag dricker morgonkaffet i när vädret inte tillåter det i trädgården … Den är godkänd att elda i igen! Vare det värme! Det gav mig sådan gudomlig lycka att stänga av elelementet idag för att starta vedspisen. Bara det känns som en delseger i mitt mål att en dag flytta in i mitt älskade torp!

    Ena saxen som blivit rensad från rost och smuts, som nu inväntar att linoljebrännas. I fönstret på fähuset.
  • Byggnadsvård,  Fotografi

    Vi sjunger om hösten igen ock viskar om sparken som väntar på höloftet.

    Ja, detta med att blogga aktivt har nog aldrig varit min grej egentligen. Jag är en liten ”då och då”-are. Med höstmörkret kommer jag igen, eftersom jag har försökt ta till vara på var enda sommar och vår timme som funnits till mitt förfogande. Sist jag skrev här var i april, då var allt kaotiskt och stressigt. Den melodin fortsatte hela sommaren fram till Oktober.
              Allt är nästan över nu i alla fall, allt det kaotiska som jag mått psykiskt och fysiskt dåligt över till och från på grund av påfrestningen från våra kära myndigheter. Taket läcker inte längre in. Torpet jag älskar så är inte längre på randen att rasa in. Däremot har jag nu istället märkt att andra projekt som jag tidigare inte hade räknat med att göra så omgående … Ändå måste göras omgående … Som ni kan se på fotot ovan runt om ytterdörrarna, är de utsatta för extrema mängder fukt. Inte bara för att hängrännan inte är uppsatt än. Dessa fuktskador har varit där i alla år och orsakas på grund av vatten som studsar mot farstubroarna och upp på fasaden. Samma sak händer tex när parasollet står för nära huset med sin stenfot. Ty det studsar upp … Så nu måste jag ansöka om alla ändringar som behövs göras för att dels rädda torpet och dels för att utseende mässigt bli som det skall vara ursprungligen. Mitt mål är att det ska bli så nära sitt utseende när det byggdes som möjligt.

    Det är dock en annan historia i sig och jag ska nu under dessa mörkare dagar uppdatera med allt som skett mellan april till november. Jag kan säga till en början att jag har hittat hur original dörrarna ser ut, vilket jag har fått fatt på ett snickeri som kan tillverka specialbyggda för mitt lilla torp. Tänk så fint det skulle vara med fiskbenspanel på dörrarna igen!

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I ett litet kaos.

     

    Min lilla gubbe har fått ommöblerat och har numera mossan i sin stora vattenskål och ligger i den som en liten hund och är allmänt jätte gullig. Tänk att han snart fyller åtta år! Han börjar bli stor nu! Och vi har varit sambos i två år, tiden går så fort!

     

    Såg att jag hade glömt att visa den fina lagningen av min gamla skottkärra. Det var punka på det gamla däcket när jag fick tillträde till torpet. Så det blev av till jula för att köpa ett nytt däck, men den hade inte samma fälg som det gamla så jag fick i december ihop två kapade stålrör som passade perfekt att centrera hjulet på axeln.

     

    På ytan bredvid förrådshuset där jag rensade ur medan jag väntade på Anticimex som skulle besikta torpet, planterade jag lite penseer. Tänkte att de ändå är ettåriga, så det gör inget även om jag inte visste vad som fanns där under när jag planterade dem. Annat än rotskott och nyponbuskar då.

     

    Jag har de senaste månaderna haft en fascination för Gredelbyhagars blot ekar. Många gånger undrar jag om kommunen känner till att de har förstör en gammal offerlund …
    De ropar. De klagar. Alla utom ett av blot träden (den på bilden).

     

    Har vetat om sedan jag köpte torpet att det låg tapeter i ena rummet i fähuset, dock visste jag inte hur de såg ut. Må säga att jag är kär och är så ledsen att de har blivit behandlade så illa. Dessa är så fina och jag hade så gärna velat ha dem i köket eller i kammaren.

     

    Har lita hö på ängen och hängt upp det på tork. Vart en himla attraktion för de få som tar vägen förbi mitt hus. Det måste vara en syn att det händer saker efter 20 år i misär.

     

    Äntligen har jag börjat flytta in lite på riktigt! Mina krukor och dylikt har flyttat in i trädgårdsboden! Kändes helt magiskt att stå och packa upp dem!

     

    Sedan blev det en ny farstbro … En påbörjad sådan, bänkarna ska återställas till ursprunglig design också.

     

    Det höll nämligen på att ske en olycka när jag bar ut böckerna. Det var en ganska rutten konstruktion på den 20 år gamla farstubron och det hade kunnat sluta illa.

     

    Därefter vart det påsk och 13 år gamla Tuppebuppe kom ut till Nya Seklet i Gryttjom för att fira lite på nya farstubron.

     

    Påbörjade att rensa lite i fähuset och sortera ut verktygen, därför började jag även måla om den gamla verktygstavlan i samma veva. Är lite work in progress på bilden ovan och det silvriga vart mindre spräckligt efter att det torkat.

    Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.
    Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära mig den biten med att samarbeta med dem. Dock blir jag mindre sugen på det med detta strul …
    Så vi får se hur denna resa fortlöper, helgen kommer bestå av att få igång jordfräsen, fräsa upp ett potatisland och så potäter. Samt påbörja renovering av jordkällarna.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i torpet, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med torpet och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Videoskapande

    En gång i den icke existerande vintern …

    Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
             Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

    Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som lilla gården är i min ägo.

    Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt torp från förfallet och bevara tider svunna.

    Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019. 

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Sagostund

    Lilla uggla / Nya Seklet

    Åh väleste lille uggla,
    vet icke var du må gå.
    Ty du äro fångad i neonljus,
    brus ock ett oumbärligt sus.
    Det måtte då varo en plågo,
    grundad i att du icke hittat ut.

    Lilla uggla du gråta en gåta
    ock fråga en låga ock låta,
    medan du förtvivlat icke finna
    den vägen som du kan minna.
    Vilsen ock yr i en värld som
    denne icke styr.

    Mellan träden lilla ugglan vandra
    fram i ljuset du famla.
    Kvävd ock berövad inom mörkret
    tillsynes förlorad inom normers budord.
    Du måtte finna din väg ut.

    På gården den står än, 200 år sen,
    husen de är nya, lilla uggla du syna.
    Väleste lille ugglan, minns du oss än?
    Det är nu du funnit ditt forna hem,
    runt trädet som sjungit sin sista sång
    ock du står här än en gång.
    Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
    ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.

  • Byggnadsvård,  Fotografi

    Genom fyra milimeter.

    Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus.
              Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den skulle få ett litet ”ansiktslyft” ändå.

    Nu för tiden har jag att göra i mängder, en övervuxen trädgård som inte har älskats på ett decennium. Ett hus som varit nästintill övergivet och oälskat lika länge, som önskar sig att få både det ena och andra fixat. Slutligen ska vi inte tala om alla besök på återvinningen som jag kommer behöva genomföra på grund av att före detta ägaren samlade på mycket skräp.
              Vi har en lång väg att gå, men huset är värt det och förtjänar att få glänsa så som den gjorde i forntida dagar för 181 år sedan.

     

    Före, bortsett från att jag har borstat den redan på bilden

     

    Efter