Byggnadsvård
-
På hög höjd.
Årets första vecka av jobbmestern är inledd och redan dag ett gjordes första nöjes-trippen. Det blir mer om det någon annan gång – för det var så häftigt, jag verkar ha börjat leva mig in i historien av vad tidigare boenden i Gryttjom gjorde för levnadsbröd förr i världen. Det tilltalar mig på djupet av mitt sinne och min själ helt enkelt. Dock vart det mer seriöst utöver det nöjet sedan, inköp av mer tjära (har hittat en som är otroligt bra, fick tips från hembygdsföreningen om den förra året), falu rödfärg och lite trädgårdsarbete på det. Avslutade måndagen med att jag klättrade upp på taket för…
-
Å du vår, vad du är fin. Du ger mig trädgårdspåt med guld i mun.
Älvorna dansar med dimman fram över ängarna omkring mitt torp. Körsbären står i blom, även om de är prydnads och inte bär frukt är de lika fina för det. Kirskålen knakar på i rabatterna och gräsmattorna och jag försöker förbrilt hinna med den bland allt som ska göras i trädgården. Den är svår att besegra … Och är helt okej att mjölkstuva, även om jag nog lär blanda ned lite spenat nästa gång och bara ha en liten del kirskål. Den föryngrade syrenbersån är utrensad på kvist, löv och överdriven mängd mossa så syrenen ska kunna ta sig, hittills ser det lovande ut. Snöbären…
-
I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns
Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av. Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra. I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett…
-
Vi sjunger om hösten igen ock viskar om sparken som väntar på höloftet.
Ja, detta med att blogga aktivt har nog aldrig varit min grej egentligen. Jag är en liten ”då och då”-are. Med höstmörkret kommer jag igen, eftersom jag har försökt ta till vara på var enda sommar och vår timme som funnits till mitt förfogande. Sist jag skrev här var i april, då var allt kaotiskt och stressigt. Den melodin fortsatte hela sommaren fram till Oktober. Allt är nästan över nu i alla fall, allt det kaotiska som jag mått psykiskt och fysiskt dåligt över till och från på grund av påfrestningen från våra kära myndigheter. Taket läcker inte längre in. Torpet jag älskar så är inte…
-
I ett litet kaos.
Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära…
-
I tilltagande ljus
Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig. Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare. Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök…
-
En gång i den icke existerande vintern …
Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms. Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna. Personalen på återvinningen har börjat känna…
-
Nya Seklet
Det finns en plats som jag håller väldigt kär, det är platsen jag kallar för ”hem”. Det är ett stort projekt med mycket att göra, med stora utmaningar och desto mer dolda mysterier. Men det är där min känsla i maggropen trivs allra bäst.
-
Lilla uggla / Nya Seklet
Åh väleste lille uggla,vet icke var du må gå.Ty du äro fångad i neonljus,brus ock ett oumbärligt sus.Det måtte då varo en plågo,grundad i att du icke hittat ut. Lilla uggla du gråta en gåtaock fråga en låga ock låta,medan du förtvivlat icke finnaden vägen som du kan minna.Vilsen ock yr i en värld somdenne icke styr. Mellan träden lilla ugglan vandrafram i ljuset du famla.Kvävd ock berövad inom mörkrettillsynes förlorad inom normers budord.Du måtte finna din väg ut. På gården den står än, 200 år sen,husen de är nya, lilla uggla du syna.Väleste lille ugglan, minns du oss än?Det är nu du funnit ditt forna hem,runt trädet som sjungit…
-
Genom fyra milimeter.
Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus. Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den…