• Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.          Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare. Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök…

  • Fotografi

    Ty jag drömde om en vintersång i ett annat tidsförlopp

    Det är som att vintern redan nått sitt slut. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar om ljus och jag har redan börjat känna av pollen. Detta må då vara bland de kortaste vintrarna i mitt liv hittills och även den med absolut den minsta mängden snö som går att få.         Vår kära moder jord mår verkligen inte bra, om alla ändå kunde se det någon dag. Har återfunnit stråken till min fina lilla fiol, har pysslat i torpet och promenerat över markerna omkring det i vinterskymnings sol. Min spark står än på höloftet och väntar på en annan dag med snö. Åh som jag än längtar efter snö, ty…

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag följer deras spår, de låter sig följas.

    Har påbörjat att skaffa mig en rutin att vara ute och promenera, samt ”rasta kamerorna”. Har filmat en hel del också. Så jag ska i dagarna försöka sätta mig och faktiskt redigera ihop både en till video i någon form av ”minnes serie” och lite andra som har mer specifika innehåll och är mer arrangerade.          Hälsade på myror som det fanns tre enorma stackar inom en väldigt liten radie. Fotot nedan visar den största, för den var finast och jag gillade hur de hade placerat den mitt på en stig som vi människor förmodligen brukat en längre tid tills de tog över den. Jag har myst…

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag tänker inte vara rädd.

    En smärta har nått sitt slut. Vill säga ”äntligen”, för det känns så befriande efter hur dåligt jag har mått den senaste tiden på grund av vissa nyinkomna människor i mitt liv. Nu behöver dessa inte längre vara en del av min vardag. Jag kan få andas och få börja om och leva. Jag gjorde det bästa jag kunde, tog skit jag inte borde ha tagit, var för snäll mot folk jag inte bör ha varit snäll mot. Det är många steg jag ångrar, men på samma gång ledde dessa steg mig åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer smärtan i maggropen som daltar att släppa snart också, då kan jag verkligen…