På hög höjd.

Årets första vecka av jobbmestern är inledd och redan dag ett gjordes första nöjes-trippen. Det blir mer om det någon annan gång – för det var så häftigt, jag verkar ha börjat leva mig in i historien av vad tidigare boenden i Gryttjom gjorde för levnadsbröd förr i världen. Det tilltalar mig på djupet av mitt sinne och min själ helt enkelt.
         Dock vart det mer seriöst utöver det nöjet sedan, inköp av mer tjära (har hittat en som är otroligt bra, fick tips från hembygdsföreningen om den förra året), falu rödfärg och lite trädgårdsarbete på det. Avslutade måndagen med att jag klättrade upp på taket för första gången sedan takrenoveringen var färdig. Egentligen har jag inte sett hur det blev efter att muraren ansåg sig färdig med skorstenen … En del skav i färgen och sönderslagna kanter på teglet har det tydligen blivit – tyvärr. Historien lyder som följer; sotaren som besiktigade skorstenen senast dömde ut rökkanalerna helt och hållet, de var så trasiga att glidgjutning inte kom på tal ens. Det var helt enkelt så illa att jag hade behövt ta ned hela skorstenen till grunden och börja om … Vilket inte kändes aktuellt i och med att taket renoverades året innan. Därför fick det bli rör istället och bevara det yttre. Nu är det pricken över mitt ”i” som saknas och jag har fått upp en byggställning kring skorstenen så min bror kan montera färdigt det sista. Jag lär även passa på att fylla i med lite mer murbruk på sina håll där det behövs också, så är verkligen skorstenen helt färdigt i sitt kapitel (om vi bortser från lagning av puts och målning av den invändigt på vinden sedan, dock är det för framtiden och inte livsviktigt). Sedan är det dags för sotaren att komma igen för att (förhoppningsvis) godkänna skorstenen och kakelugnarna. Därefter är Gryttjoms hjärta åter i drift igen.
         Jag älskar i övrigt hur min skorsten ser ut i skiftningarna mellan de olika färgerna på teglet. Det skapar liv i den och får den att sticka ut så mycket. Därefter ska jag skaffa en till plattform alternativt liten stege till skorstenen så sotaren ska slippa stå på nocken när denne ska sota i framtiden. Det är så trist att färgen slits av så mycket från nocken när folk håller på där … Känns som det räcker med sädesärlan som trippar runt och rensar tarmsystemet på den så den är röd-vitprickig istället för röd.

Utöver det får jag se vad jag får för mig att göra denna sommar, mina planer har spruckit en del eftersom allt annat har dragit ut på tiden i och med att muraren och kakelugnsmakaren var hos mig så pass länge ändå förra hösten och tidiga vintern. Sedan med allt kaos av möss som passade på att ta sig in pga det. Slutligen med flytten till bruket därefter. Så tiden har stått still för mig helt enkelt med Gryttjom. Jag har kommit fram till att jag gör det jag gör och det får vara bra nog. Visst har jag en mental lista med ”detta önskar jag göra snarast”, dock ingen som jag skrivit ned ännu. Det finns läckande tak, saker att måla, saker att skrapa, väggar att fixa, spännpapp att spänna, golv att såpskura, jordkällaren att lägga golv i och så vidare. Det är okej ändå att jag har att välja bland, även om en mental lista också kan ses som stressande på sitt sätt.
          Trots allt, mitt torp ska vara mitt sinneslugn, inte en till påfrestning som tär på mig. Jag gör det jag gör för jag älskar mitt torp och vill bo där. Inte bara för att jag ska dokumentera allt jag gör till sociala medier eller för att stressa fram med så mycket som möjligt på en sommar – även om jag gillar att dokumentera så gott som allt jag gör i fotografier och/eller video. Gryttjom är min återhämtning, min laddplats (ja jag är nog lite som en elbil nästan, jag behöver vara där och ladda upp mig igen när jag kört slut på batteriet på annat håll) och det ska inte bli en energibov för mig.

Jag ser helt enkelt till att köra i förra sommarens spår – restaurering i kombination med avkoppling och upptäcks färder. Så jag tar lugna dagar med annat, så väl som arbete. Antingen hemmavid eller som i onsdags, när jag hjälpte några kära vänner med fönsterrenovering. Det gjorde mig dock bara än mer sugen på att börja med mina egna fönsterrenoveringar och jag råkade titta för mycket på hur illa där an vissa av dem är. Dock får vi som sagt se, vad som sker och vad jag hinner och inte hinner göra denna sommar. Fyra veckor går fort och en är redan slut.