Det var en gång i en förfallen lada.

Ett stenkast från mitt lilla krypin som jag kallar ”hem”, finns en förfallen lada som ensam står för sitt öde … Det är något mysigt ändå med att se byggkonstruktionen och se alla de redskapen som stod i ladan. Dock tynger det ändå ens själ när man försiktigt går fram över en gång bastanta timmerbalkar som höll taket uppe.

I fredags pratade jag med länsstyrelsen, de har sista mötet den kommande veckan innan de kommer med besked ifall de hjälper till med det läckande taket och skorstenen. På torsdag kommer ena byggnadsantikvarien ut för att titta närmare på mitt torp, han verkade extremt förväntansfull över att få se det sista kompletta stöphuset. Så det ska bli trevligt att visa upp min lilla pärla och ställa de frågor jag har så jag kan få svar.

Just nu har jag dock dragit på mig den berömda febern och får se om jag hinner krya på mig tills på torsdag helt och hållet, hoppas verkligen det då besöket från länsstyrelsen verkligen behövs.