En gång i den icke existerande vintern …

Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
         Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som lilla gården är i min ägo.

Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt torp från förfallet och bevara tider svunna.

Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019.