Jag tittar på minnen och önskar att inte få ondare än vad jag redan har.

I somras provkörde jag Minolta srT 101 som jag köpte på Helping Hand förra vintern. De ville ha 150 kr för den – och då hade kameran både originalväskan, ett objektiv på 50 mm och bruksanvisning med för den slanten. Var dock osäker när jag köpte den om den funkade, men tänkte att den skulle ändå vara fin som inredningsdetalj även om den inte funkade. Det blev nämligen svart efter att jag tryckte av den och man såg inget i sökaren. Inte fören man spolat fram kunde man se något igen …
          Tog med den lille till Uppsala Fotokompani för att skaffa batteri och fråga om råd vad herrarna där trodde. Vi kom fram till att kameran drar undan spegeln väldigt mycket fortare än vad den borde, så de sade att ”det finns en risk att den kanske inte hinner se det den ska exponera”. Jag valde trots osäkerheten att köra i en film i kameran och köra en hel eftermiddag ute hos min bror. Hade sådan enorm inspiration att filmen gick åt på en dag. Sedan var det med spänning som jag väntade på att den skulle bli framkallad …

Gissa hur frälst jag blev i kameran? Det var första gången jag testade Minolta. Bilderna blev bland de skarpaste och även om ljusförhållandet som jag exponerade bilderna i var det mest optimala (lite molnigt, men soligt), så är de i särklass bland de mest lyckade bilderna hittills med mina analoga kameror. Var en bild som vart ful på hela rullen (visste det redan när jag knäppte den, då jag slant till med fokusen precis när jag knäppte av den) och de två oseriösa bilderna är tråkiga – men det är ju väntat.

          Så puss på denna lilla kamera, nu är det bara att prova den i sämre ljusförhållanden kvar och se om den funkar lika fint då också.