Lilla uggla / Nya Seklet

Åh väleste lille uggla,
vet icke var du må gå.
Ty du äro fångad i neonljus,
brus ock ett oumbärligt sus.
Det måtte då varo en plågo,
grundad i att du icke hittat ut.

Lilla uggla du gråta en gåta
ock fråga en låga ock låta,
medan du förtvivlat icke finna
den vägen som du kan minna.
Vilsen ock yr i en värld som
denne icke styr.

Mellan träden lilla ugglan vandra
fram i ljuset du famla.
Kvävd ock berövad inom mörkret
tillsynes förlorad inom normers budord.
Du måtte finna din väg ut.

På gården den står än, 200 år sen,
husen de är nya, lilla uggla du syna.
Väleste lille ugglan, minns du oss än?
Det är nu du funnit ditt forna hem,
runt trädet som sjungit sin sista sång
ock du står här än en gång.
Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.