Åh väleste lille uggla,vet icke var du må gå.Ty du äro fångad i neonljus,brus ock ett oumbärligt sus.Det måtte då varo en plågo,grundad i att du icke hittat ut. Lilla uggla du gråta en gåtaock fråga en låga ock låta,medan du förtvivlat icke finnaden vägen som du kan minna.Vilsen ock yr i en värld somdenne icke styr. Mellan träden lilla ugglan vandrafram i ljuset du famla.Kvävd ock berövad inom mörkrettillsynes förlorad inom normers budord.Du måtte finna din väg ut. På gården den står än, 200 år sen,husen de är nya, lilla uggla du syna.Väleste lille ugglan, minns du oss än?Det är nu du funnit ditt forna hem,runt trädet som sjungit…