-
En gång i den icke existerande vintern …
Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms. Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna. Personalen på återvinningen har börjat känna…
-
Genom fyra milimeter.
Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus. Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den…
-
Sommarfaror och kontrast vanor.
Vi ska försöka ändra på detta med en då-och-då blogg till något nytt och lite regelbundet. Dock är jag en sådan människa som kör hårt när jag blir väldigt sjuk, ja då blir jag banne mig riktigt sjuk och tar allt på en och samma gång. Har nu varit sjuk i tre veckors tid, just i detta nu är det bättre – enbart öroninflammationen kvar. Däremot har jag haft både halsinflammation, 39 graders feber, en förkylning från helvetet och nässelfeber, plus såklart öroninflammationen. Allt på en och samma gång. Med det sagt, är det skamset nog bara att säga som det är, diktsamlingen har stått still på grund av detta…
-
Finner inga ord.
Jag känner mig ond som sitter och drömmer om landet och tystnaden och ett torp eller mindre gård nära skogen … När min närmsta granne är den mest fantastiska kvinnan som finns. Jag finner inga ord som är värdiga nog att beskriva henne. Historien börjar med att hon nämnde för säkert ett halvår sedan att hennes make också tyckte om att fotografera på den tiden när han levde. Men inget av deras barn var intresserade av de gamla kamerorna och eftersom hon sett mig gå omkring med mina gamla kameror, undrade hon om jag ville titta på dem innan hon ger bort dem till Röda Korset. I förra veckan innan…