Fotografi
-
På hög höjd.
Årets första vecka av jobbmestern är inledd och redan dag ett gjordes första nöjes-trippen. Det blir mer om det någon annan gång – för det var så häftigt, jag verkar ha börjat leva mig in i historien av vad tidigare boenden i Gryttjom gjorde för levnadsbröd förr i världen. Det tilltalar mig på djupet av mitt sinne och min själ helt enkelt. Dock vart det mer seriöst utöver det nöjet sedan, inköp av mer tjära (har hittat en som är otroligt bra, fick tips från hembygdsföreningen om den förra året), falu rödfärg och lite trädgårdsarbete på det. Avslutade måndagen med att jag klättrade upp på taket för…
-
När tystnaden sjuder ljud.
Det är ett ganska stort gap nu i tiden här, inte för jag har varit lat även om jag har tagit det lugnt en tid pga operation nu under våren och diverse annat. Till exempel att flytta. Med sommarens tilltagande värme börjar jag sakta vakna till liv igen och strosar på. Odlar squash i år, första gången någonsin. Jag har röjt fram ena rabatten som varit igenvuxen sedan många år tillbaka i tiden (detta skedde förra året). En hel del har dött, en hel del har överlevt sedan svunna tider. Så jag har tittat vad som finns kvar och hur mycket hålrum det är efter de gamla spåren av var…
-
Å du vår, vad du är fin. Du ger mig trädgårdspåt med guld i mun.
Älvorna dansar med dimman fram över ängarna omkring mitt torp. Körsbären står i blom, även om de är prydnads och inte bär frukt är de lika fina för det. Kirskålen knakar på i rabatterna och gräsmattorna och jag försöker förbrilt hinna med den bland allt som ska göras i trädgården. Den är svår att besegra … Och är helt okej att mjölkstuva, även om jag nog lär blanda ned lite spenat nästa gång och bara ha en liten del kirskål. Den föryngrade syrenbersån är utrensad på kvist, löv och överdriven mängd mossa så syrenen ska kunna ta sig, hittills ser det lovande ut. Snöbären…
-
I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns
Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av. Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra. I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett…
-
Vi sjunger om hösten igen ock viskar om sparken som väntar på höloftet.
Ja, detta med att blogga aktivt har nog aldrig varit min grej egentligen. Jag är en liten ”då och då”-are. Med höstmörkret kommer jag igen, eftersom jag har försökt ta till vara på var enda sommar och vår timme som funnits till mitt förfogande. Sist jag skrev här var i april, då var allt kaotiskt och stressigt. Den melodin fortsatte hela sommaren fram till Oktober. Allt är nästan över nu i alla fall, allt det kaotiska som jag mått psykiskt och fysiskt dåligt över till och från på grund av påfrestningen från våra kära myndigheter. Taket läcker inte längre in. Torpet jag älskar så är inte…
-
I ett litet kaos.
Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära…
-
I tilltagande ljus
Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig. Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare. Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök…
-
Det var en gång i en förfallen lada.
Ett stenkast från mitt lilla krypin som jag kallar ”hem”, finns en förfallen lada som ensam står för sitt öde … Det är något mysigt ändå med att se byggkonstruktionen och se alla de redskapen som stod i ladan. Dock tynger det ändå ens själ när man försiktigt går fram över en gång bastanta timmerbalkar som höll taket uppe. I fredags pratade jag med länsstyrelsen, de har sista mötet den kommande veckan innan de kommer med besked ifall de hjälper till med det läckande taket och skorstenen. På torsdag kommer ena byggnadsantikvarien ut för att titta närmare på mitt torp, han verkade extremt förväntansfull över att få se det sista…
-
En gång i den icke existerande vintern …
Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms. Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna. Personalen på återvinningen har börjat känna…
-
I remember the times we had, the good, the bad, I remember what we had.
Arbetet i torpet har rullat på under Januaris gång, trots snöns lysande frånvaro som gjort sig till känna. Saknaden av snön är ännu stor, även om det nu känns som att våren likaväl kan fortlöpa som den hittills gjort. Jag har fått en hel del gjort i form av att röja både i uthusen och i trädgården närmast inpå förrådshuset. I dagarna har jag tittat igenom mina hårddiskar och betraktat dagar jag dokumenterat med kamerorna i det förgångna. Smärtsamt har jag kommit fram till att när jag slutade skriva i min förra blogg, så slutade jag även använda fotografierna som jag skapade. Det må ha varit…