Veckosummering
-
I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns
Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av. Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra. I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett…
-
I ett litet kaos.
Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära…
-
I tilltagande ljus
Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig. Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare. Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök…
-
Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.
En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha. Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt torp med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde…
-
Jag följer deras spår, de låter sig följas.
Har påbörjat att skaffa mig en rutin att vara ute och promenera, samt ”rasta kamerorna”. Har filmat en hel del också. Så jag ska i dagarna försöka sätta mig och faktiskt redigera ihop både en till video i någon form av ”minnes serie” och lite andra som har mer specifika innehåll och är mer arrangerade. Hälsade på myror som det fanns tre enorma stackar inom en väldigt liten radie. Fotot nedan visar den största, för den var finast och jag gillade hur de hade placerat den mitt på en stig som vi människor förmodligen brukat en längre tid tills de tog över den. Jag har myst…
-
Jag tänker inte vara rädd.
En smärta har nått sitt slut. Vill säga ”äntligen”, för det känns så befriande efter hur dåligt jag har mått den senaste tiden på grund av vissa nyinkomna människor i mitt liv. Nu behöver dessa inte längre vara en del av min vardag. Jag kan få andas och få börja om och leva. Jag gjorde det bästa jag kunde, tog skit jag inte borde ha tagit, var för snäll mot folk jag inte bör ha varit snäll mot. Det är många steg jag ångrar, men på samma gång ledde dessa steg mig åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer smärtan i maggropen som daltar att släppa snart också, då kan jag verkligen…
-
Sommarfaror och kontrast vanor.
Vi ska försöka ändra på detta med en då-och-då blogg till något nytt och lite regelbundet. Dock är jag en sådan människa som kör hårt när jag blir väldigt sjuk, ja då blir jag banne mig riktigt sjuk och tar allt på en och samma gång. Har nu varit sjuk i tre veckors tid, just i detta nu är det bättre – enbart öroninflammationen kvar. Däremot har jag haft både halsinflammation, 39 graders feber, en förkylning från helvetet och nässelfeber, plus såklart öroninflammationen. Allt på en och samma gång. Med det sagt, är det skamset nog bara att säga som det är, diktsamlingen har stått still på grund av detta…
-
Vrålar till vinden för att få den ock förstå, det är lugnet som jagat dig tills nu.
Jag må ha varit lite tyst i denna lilla hörna av internet ett tag. Det har egentligen inte skett så mycket och därför har jag inte sett någon anledning att delge det lilla som har förefallit min vardag. Jag har fart runt på husvisningar i mängder. Har drömt mig bort i fjärran. Pratat med abborrar. Jobbat en massa, till punkten att jag skadade muskelaturen en del i benen och blivit hemma från jobbet den senaste veckan. Samt att jag även fått en smärre rygginflammation. Har sytt, har planterat växter, skrivit manus till kortfilmer, drömt mig bort lite mer och fotograferat och filmat en massa. Ty jag…
-
När sidorna av mitt liv fladdrar förbi.
Detta då det gäller att rensa och städa hemma är ett bra sätt att hitta saker som man inte behöver ha kvar. Så jag har suttit och smusslat upp hälften av allt på Tradera idag för att se om någon är intresserad av det. Så om något blir kvar efter detta, tänker jag ge det till Röda Korset eller någon annan form av välgörenhet. Dock blir det bra himla rörigt när man packar, väger och ska till att fotografera allt … Sedan har jag insett att detta inte ens är allt som jag vill försöka sälja, har så himla mycket mer att det inte är klokt. Har precis släpat ned…
-
Ett sådant där sista andetag i december och i 2018.
Efter en evighet av tystnad trodde jag att det skulle förbli så, dock är inte fallet så. Jag har fotograferat en hel del vardagsbilder och filmat en hel del med lille G16. Har bara inte tagit mig tiden att yttra mig när jag borde ha gjort det. Därav kommer en liten bomb nu med stunder från mitt liv i december.