Helt orelaterade bilder till en helt orelaterad text.

Jag sover knappt fyra timmar om nätterna, jag får knappt ned mat och magen är förstörd av stressen och oron som försäljningen av lägenheten medför. Deadlinen tickar närmre för varje sekund som passerar, får bara ondare och ondare och mår bara sämre och sämre.
          Jag vill inte något hellre än att få flytta nu, speciellt nu när det finns en plats som väntar på mig och som känns så rätt och jag äntligen funnit den platsen som jag kan kalla ”hem”. För jag har ingen plats som är ett ”hem” just nu. Lägenheten är bara ett förvar för mina saker i väntan på den riktiga platsen att kalla ”hem”. Den får mig att bara att låtsas vara inom ramarna av ett liv som en förväntas vara. Men det är inte jag och det tär och river sönder sömmarna som får själen att ömma och såren att prola öppna.

Jag vill inte förlora platsen som jag har funnit och som jag kallar hem, bara för att en lägenhet som jag innerst inne egentligen inte ville bo i från första början inte blir såld.

Försöker göra något vettigt ändå, lyckades halvt redigera några bilder från Wiks, dock inte mycket mer än så. Inget går för jag är tvungen att ta av glasögonen hela tiden pga att jag inte ser något genom immigt glas fyllt av vätska. Och utan de glasen som korrigerar min syn, ser jag som en nyfödd kattunge och kan göra än mindre.
          Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av, jag har nått min bristningsgräns.