I tilltagande ljus
Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.
Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.
Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.
Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med torpet och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.