• Fotografi,  Veckosummering

    Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.

    En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha.
             Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt torp med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde ha julgranen i och samlar prisofferter på taket och skorstenen och kakelugnarna.

    Planerar julpyssel, julklappar och rotar runt bland efterlämnade saker i mitt torp. Har funnit massa skräp, men även en hel del skatter. Dragspelet som övergivet nu blivit avdammat och som ska lagas så den kan sjunga ljuvt igen, nyckelharpan som sorgset ofärdig ligger och väntar på att bli färdigbyggd i fähusets bottenvåning. Sparken och pianopallen som väntar förväntansfullt på höloftet i fähuset. Sparken som jag drömmer om att glida fram på genom snön som jag önskar mig i födelsedagspresent. Mina skidor vill jag också rasta på fältet nedanför mitt hus. Så jag önskar mig snö mer än något annat. Och såklart ska vi inte glömma den lilla fina fiolen som ensamt låg och dammade på hyllan ovanför böckerna i kammaren. Ostämd och lite misshandlad, men lika fin ändå. Jag kanske inte kan spela instrument så bra, men nog tycker jag de är vackra ändå. Precis som böcker.
             Fann en fin bok om hur Sveriges natur och djur ser ut på hösten med vackra illustrationer, den bestämde jag mig för att behålla och någonstans ska den få en alldeles egen hedersplats sedan.

    Det har inte hunnits med mycket på fritiden i form av kreativitet, på sina håll här och var. Men jag har planerat att det ska bli förändring på det. Just nu ska jag försöka få i ordning några av de sakerna, för det är dags att låta kreativiteten flöda än en gång.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Sagostund

    Lilla uggla / Nya Seklet

    Åh väleste lille uggla,
    vet icke var du må gå.
    Ty du äro fångad i neonljus,
    brus ock ett oumbärligt sus.
    Det måtte då varo en plågo,
    grundad i att du icke hittat ut.

    Lilla uggla du gråta en gåta
    ock fråga en låga ock låta,
    medan du förtvivlat icke finna
    den vägen som du kan minna.
    Vilsen ock yr i en värld som
    denne icke styr.

    Mellan träden lilla ugglan vandra
    fram i ljuset du famla.
    Kvävd ock berövad inom mörkret
    tillsynes förlorad inom normers budord.
    Du måtte finna din väg ut.

    På gården den står än, 200 år sen,
    husen de är nya, lilla uggla du syna.
    Väleste lille ugglan, minns du oss än?
    Det är nu du funnit ditt forna hem,
    runt trädet som sjungit sin sista sång
    ock du står här än en gång.
    Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
    ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.

  • Fotografi,  Tankar & Drömmar

    Frihetspsalm

    Önskar att denna stad få fly,
    önskar att dessa väggar av betong försvann,
    önskar att jag den glittrande friheten vann.
    Vill se hur solen bland trädtopparna gry,
    vill se hur daggen droppas i värmens tilltagande hand,
    vill se ljusälvorna dansa fram i skogens strand.
    I tystnaden bli kvitt mitt inre tyngt av bly,
    i tystnaden jag omfamnar mitt minnes alm,
    i tystnaden jag sjunger min frihetspsalm.

     

  • Fotografi,  Tankar & Drömmar

    Att längta bort och drömma om minimalism med ett torp i skogen, i 120 film.

    Det är något charmigt med kvadratiska fotografier som tilltalar mig. Det var något spännande att stå med Flexora och spöka sig fram bland knappar och vred som en aldrig pillat på tidigare. Den där känslan att knäppa av kameran var ännu mer spännande, och att försöka begripa hur man skulle ställa in den var en hel vetskap. Samt att det var något helt fantastiskt spännande att se de kvadratiska negativen från 120 filmen och hela rullen i sig.
              Började provrundan på vårt lilla soldat torp här i närheten som kommunen äger. Drömde mig bort och önskade att den lilla stackars vackra byggnaden var min så jag kunde ta hand om den, eftersom kommunen långsamt låter den förfalla i sin enslighet. På söndag ska jag på visning till ett lite större torp med tillhörande soldat torp ute på landet, mitt i skogen och åkermarker. Precis så som jag alltid velat bo. Dock är den dyr, och mäklaren smsade idag för att säga att det var många intresserade … Bådar icke gott då det gäller prisklassen i förhållande till min ekonomi. För magen och hjärtat säger redan ja och utan att jag hade planerat det, så har jag redan kärat ned mig i den. Det är ett soldat torp som jag vill fortsätta vårda (den behöver renoveras ytterligare, så den inte ramlar ihop) och stora torpet är nästan klar i det stora hela. Lite småfix bara. De två små ladorna behöver också vård och jordkällaren behöver få nytt tegeltak. Ska fråga mäklaren som jag får komma på båda visningarna … För en kan se och drömma, även om drömmen inte kan uppfyllas denna gång.

    Och jag ångrar mig fortfarande att jag inte valde Månkarbo över Uppsala, att jag inte tillät mig att följa mitt hjärta när säljaren ville ha mig och inte den som hade lagt det högsta budet. För den lilla gården hade varit helt perfekt …