• Fotografi

    Ty jag drömde om en vintersång i ett annat tidsförlopp

    Det är som att vintern redan nått sitt slut. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar om ljus och jag har redan börjat känna av pollen. Detta må då vara bland de kortaste vintrarna i mitt liv hittills och även den med absolut den minsta mängden snö som går att få.
             Vår kära moder jord mår verkligen inte bra, om alla ändå kunde se det någon dag.

    Har återfunnit stråken till min fina lilla fiol, har pysslat i huset och promenerat över markerna omkring det i vinterskymnings sol. Min spark står än på höloftet och väntar på en annan dag med snö. Åh som jag än längtar efter snö, ty jag är inte redo för vår.
             Inte än, inte nu, jag ville göra så mycket mer denna vinter som tycks ha slutat för tidigt. Jag ville till dalarna och åka snöskoter. Jag drömde om att vandra i skogen i en halvmeter snö igen och dricka kokkaffe över en brassande brasa. Jag önskade mig och önskar mig fortfarande snö i present. En önskan som för alltid skall förbli.

    Jag har min diktsamling där allt är färdigskrivet, omslaget är färdigt, men jag har ännu inte valt färdigt det som är pricken över mitt ”i” … Vilket tycks ta mer tid än vad jag trott, då jag är kräsen och vet att när det väl är tryckt och gjort – ja då går det inte att få ogjort. Så vi får se vilken dag jag får det ordnat, men jag önskar att det inte tar allt för lång tid till dess.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.

    En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha.
             Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt hus med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde ha julgranen i och samlar prisofferter på taket och skorstenen och kakelugnarna.

    Planerar julpyssel, julklappar och rotar runt bland efterlämnade saker i mitt hus. Har funnit massa skräp, men även en hel del skatter. Dragspelet som övergivet nu blivit avdammat och som ska lagas så den kan sjunga ljuvt igen, nyckelharpan som sorgset ofärdig ligger och väntar på att bli färdigbyggd i fähusets bottenvåning. Sparken och pianopallen som väntar förväntansfullt på vinden i fähuset. Sparken som jag drömmer om att glida fram på genom snön som jag önskar mig i födelsedagspresent. Mina skidor vill jag också rasta på fältet nedanför mitt hus. Så jag önskar mig snö mer än något annat. Och såklart ska vi inte glömma den lilla fina fiolen som ensamt låg och dammade på hyllan ovanför böckerna i kammaren. Ostämd och lite misshandlad, men lika fin ändå. Jag kanske inte kan spela instrument så bra, men nog tycker jag de är vackra ändå. Precis som böcker.
             Fann en fin bok om hur Sveriges natur och djur ser ut på hösten med vackra illustrationer, den bestämde jag mig för att behålla och någonstans ska den få en alldeles egen hedersplats sedan.

    Det har inte hunnits med mycket på fritiden i form av kreativitet, på sina håll här och var. Men jag har planerat att det ska bli förändring på det. Just nu ska jag försöka få i ordning några av de sakerna, för det är dags att låta kreativiteten flöda än en gång.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Sagostund

    Lilla uggla / Nya Seklet

    Åh väleste lille uggla,
    vet icke var du må gå.
    Ty du äro fångad i neonljus,
    brus ock ett oumbärligt sus.
    Det måtte då varo en plågo,
    grundad i att du icke hittat ut.

    Lilla uggla du gråta en gåta
    ock fråga en låga ock låta,
    medan du förtvivlat icke finna
    den vägen som du kan minna.
    Vilsen ock yr i en värld som
    denne icke styr.

    Mellan träden lilla ugglan vandra
    fram i ljuset du famla.
    Kvävd ock berövad inom mörkret
    tillsynes förlorad inom normers budord.
    Du måtte finna din väg ut.

    På gården den står än, 200 år sen,
    husen de är nya, lilla uggla du syna.
    Väleste lille ugglan, minns du oss än?
    Det är nu du funnit ditt forna hem,
    runt trädet som sjungit sin sista sång
    ock du står här än en gång.
    Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
    ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.

  • Byggnadsvård,  Fotografi

    Genom fyra milimeter.

    Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus.
              Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den skulle få ett litet ”ansiktslyft” ändå.

    Nu för tiden har jag att göra i mängder, en övervuxen trädgård som inte har älskats på ett decennium. Ett hus som varit nästintill övergivet och oälskat lika länge, som önskar sig att få både det ena och andra fixat. Slutligen ska vi inte tala om alla besök på återvinningen som jag kommer behöva genomföra på grund av att före detta ägaren samlade på mycket skräp.
              Vi har en lång väg att gå, men huset är värt det och förtjänar att få glänsa så som den gjorde i forntida dagar för 181 år sedan.

     

    Före, bortsett från att jag har borstat den redan på bilden

     

    Efter

  • Sagostund,  Sömnad, hantverk & pyssel

    Illustrationer som var och som är nu

    Att illustrera traditionellt har alltid varit en del av mitt liv. Dock var det något som hände för ca 10 år sedan och jag började sakta men säkert öka på med min digitala konst. Det var det svårt, jag hade bara en halvtrasig datormus att rita med i MS Paint och Gimp som jag på den tiden använde. Efter ett år köpte jag min första (och fortfarande enda) ritplatta, men jag tyckte den var så svår att använda att jag fortsatte mest med datormusen ändå fram till 2012. Redan då hade allt jag ritade traditionellt börjat minska, det var nästan bara på bildlektionerna och under lektionerna som jag satt och kladdade i böckerna.
             Mina skissblock, akvarellblock och canvastavlor blev ensamma och övergivna.

    Det är något sorgfyllt med det, för precis som med analog fotografering tycker jag att det är en helt annorlunda känsla med att arbeta traditionellt. Dock är det inte något som jag har insett fören nu så här på senare år. Speciellt efter att min förra dator dog och allt jag hade kvar var mina papper, pennor, akvarell och akryl-färger.
              På grund av att den dog började jag sakta men säkert gå tillbaka till så som jag hade det förr, timtal med mina pennor och färger. Det var som att börja om på nytt, för när jag var yngre tänkte jag inte på att det fanns massa tekniker och olika medium att lära sig mer om. Allt jag gjorde var mest att bara kladda – inte att utvecklas. Då det gäller sådant jag har gjort digitalt har jag ändå alltid försökt utvecklats, för jag har insett att det finns så många olika sätt att arbeta på. Så digitalt studerade jag. Traditionellt trodde jag att det inte behövdes.
             Nu förstår jag att det behövdes minst lika mycket i det traditionella – för det är så mycket som jag känner mig okej med att rita digitalt, men som jag inte har en aning om hur man gör traditionellt. Jag provar mig fram, kör lite på måfå, hoppas att det blir bra. Vänder mig till Bob Ross och tittar på hans gamla videos från ca 80-90-talet där han förklarar hur man målar ”some happy little trees”.

    Min samling med övningar och bilder som jag har gjort traditionellt det senaste året har ökat så otroligt mycket mot förr. Däremot har min samling (som nu är räddad) med digitala verk minskat otroligt mycket mot förr (kan dock erkänna att riktigt stora bilder var det ändå max en eller två som jag gjorde klart varje år förr, jag hade aldrig lagom mycket tid att syssla med stora maffiga bilder). Jag har nog totalt bara ritat 3 stycken illustrationer digitalt sedan jag köpte min nuvarande dator (som jag nu har haft i lite mer än ett år och tre månader). Alla är gjorda med datormusen bara och för en gångs skull bara i vector format i Illustrator pga att alla tre illustrationerna var till loggor. Så maffiga illustrationer är inget jag sysslar med digitalt för stunden, det verkar som att jag har börjat köra det med akryl istället.

    Dock kommer jag någon gång i framtiden åka förbi föräldrarna, sätta mig vid min gamla dator (eller låna någon av de andra datorerna) och fortsätta göra klart de illustrationerna jag höll på med när min gamla dator kraschade. För även om jag inte sysslar med så mycket digital konst just nu, vill jag ändå göra klart dem ändå, speciellt eftersom jag redan hade suttit i över 24 timmar med vissa av de bilderna.

     

  • Fotografi,  Tankar & Drömmar

    Helt orelaterade bilder till en helt orelaterad text.

    Jag sover knappt fyra timmar om nätterna, jag får knappt ned mat och magen är förstörd av stressen och oron som försäljningen av lägenheten medför. Deadlinen tickar närmre för varje sekund som passerar, får bara ondare och ondare och mår bara sämre och sämre.
              Jag vill inte något hellre än att få flytta nu, speciellt nu när det finns en plats som väntar på mig och som känns så rätt och jag äntligen funnit den platsen som jag kan kalla ”hem”. För jag har ingen plats som är ett ”hem” just nu. Lägenheten är bara ett förvar för mina saker i väntan på den riktiga platsen att kalla ”hem”. Den får mig att bara att låtsas vara inom ramarna av ett liv som en förväntas vara. Men det är inte jag och det tär och river sönder sömmarna som får själen att ömma och såren att prola öppna.

    Jag vill inte förlora platsen som jag har funnit och som jag kallar hem, bara för att en lägenhet som jag innerst inne egentligen inte ville bo i från första början inte blir såld.

    Försöker göra något vettigt ändå, lyckades halvt redigera några bilder från Wiks, dock inte mycket mer än så. Inget går för jag är tvungen att ta av glasögonen hela tiden pga att jag inte ser något genom immigt glas fyllt av vätska. Och utan de glasen som korrigerar min syn, ser jag som en nyfödd kattunge och kan göra än mindre.
              Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av, jag har nått min bristningsgräns.

  • Videoskapande

    A world of life

    Har under förmiddagen lyckats redigera ihop den lilla videon som jag filmade lite små bitar till mellan de analoga fotografierna. Det blev nog något av en liten hyllning till insekterna och deras hårda arbete för att hålla igång vår värld, trots sin lilla storlek.
              Dock har jag än långa vägar kvar att bli bättre på att filma, men det lär väl komma om jag fortsätter att öva.

  • Fotografi

    Mer 120 och fästingar

    I förra veckan satte jag i film i tre av de analoga kamerorna (bilden nedan visar dock bara Agfa och Flexora, men jag satte i film i lilla Nettax dagen efter) för att börja dra igång med någon form av natur/arkitektur bildserie med dem. Det är något spännande med 120 filmen som skiljer sig från 34mm filmen. Självklart skall det även bli otroligt spännande och se dels om Agfa och Nettax funkar, ty jag har inte provkört dem än så detta är deras jungfruturer med mig bakom reglagen. Flexora funkar prima som min första film med henne visade, så nu blir det en fortsättning att förstå sig på alla spännande reglage och inställningar.
              Med detta sagt kan man kanske förstå att det är tre rullar med 120 films bilder på ingång, varav den rullen i Flexora redan är färdig. Dock tänker jag vänta tills alla tre är färdiga innan jag lämnar in dem för framkallning (längtar fortfarande efter dagen då jag har möjlighet att ha ett eget mörkrum).

    Utöver alla turer i skogen och att betrakta fin gammal arkitektur har jag råkat ut för något som jag aldrig har råkat ut för hittills – trots att jag har spenderat de senaste tre och ett halvt åren inom fastighetsbranschen. Jag fick fästingar som bet sig fast på mig. En på benet, en på armen. Komiskt nog valde båda två vänstra sidan av kroppen. Jag är paranoid nu och tror att var enda svart fläck på golvet är en fästing.
              Jag har aldrig tagit TBE-sprutorna, detta pga min extrema fobi för sprutor och nålar (ja, jag bearbetar den fobin ganska grovt i och med att jag syr så mycket som jag gör, men jag är fortfarande lika rädd och hjärt skärrad varje gång nålen fastnar i mig även om jag kan ta i nålar utan hjärtklappning nu för tiden). Så jag hoppas verkligen att de små kräken inte hade någon sjukdom som de förde över till mig … Ty jag orkar då banne mig inte bli sjuk igen så här snart efter allt jag åkte på för några veckor sedan.