I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns
Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av.
Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra.
I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett aprilskämt nästan, fåglarna sjöng ändå på bland träden. Hackspetten min letar efter jänta. Örnarna är med unge. Berguven sover på vedbon om vartannat som han roas av att titta på mig från skogen.
Arbetet med gården har stått still under vintern, så jag har kunnat andas och uppleva istället. Har fart på min spark genom snön och åkt längdskidor för första gången på så många år. Jag har pallrat upp stenar i stenrösen och rensat ur mer skräp. Renovering av vissa gamla redskap har rullat på under vintern och jag har hittat mitt favorit foto-ställe till före och efter bilder till dem i fähusets ena fönster som är min nya ljusstudio (mitt inne i röran ja). Har skaffat mig bekantskaper i bygden som jag tidigare inte hade och överlag undvikit vår pandemi kallad ”covid-19”. Och än en gång står jag med denna eviga väntan på grund av våra myndigheter.
På jobbet har jag lyckats stuka höger handen och det har begränsat mig väldigt mycket sedan mitten på januari. Den har ännu inte läkt, även om det har gått lite mot det bättre. Hittills har det bestämts att ”ser jag ingen skillnad framåt mitten på nästa vecka, är jag hemma från jobbet en vecka för att verkligen vila den” … Så hur mycket det än har kliats i fingrarna att börja fixa stora saker, så har jag varit tvungen att begränsa mig mentalt också. Jag har snällt fått nöja mig med perennerna som inte är så hårda att knipsa av i rabatterna och att räfsa löv. Att bära för tunga skräpdelar eller att börja arbeta mer har det inte varit tal om. Som jag längtar efter att fortsätta måla, jag ska måla takfoten på södersidan så fort vädret tillåter det och innan det blir för varmt – ty jag vet från norrsidan att jag har och göra ca två dagar med det, så det fixar jag lätt på en helg.
Denna påskhelg var nog den första riktiga ”arbetet för i år”-inledningen som inte bestod av att vårstäda trädgården. I onsdags var arboristen på besök för första gången och inledde arbetet med mina älskade träd. Idag lyckades jag för första gången på två månader städa utan att tappa dammsugaren i processen. Och jag lyckades tömma trädgården och fähuset på lite mer träavfall. Till min stora sorg var det bland annat en komplett nederdel av ett medelstort funkis kök som fick landa i sopsorteringen … Om de inte hade förvarat det under fähusets läckande tak, hade jag kunnat sälja det vidare för att kunna finansiera min egen kommande köksbyggnation (eftersom jag kommer köra på ca 1910/1880-stil på köket innan funkis blev modernt att ha, för att matcha torpets stil). Jag vet att det finns många där ute som tycker funkis köken är bra och gärna vill ha original delar – familjen har haft funkis kök i lägenheter vi tidigare bott i och mitt egna kök var det en nyare version av funkis köken, så jag vet att de är väldigt funktions smarta och bra. Så ja, det tynger helt enkelt hjärtat att behöva kassera köksinredning som hade funkat för någon annan om den inte varit uppsvälld av fukt.
Idag var sotaren på besök och sotade ur hela skorstenen eftersom taksäkerheten nu lever upp till dagens krav efter förra årets renovering. Vilket gav mig det bästa påskägget i världshistorien … Den vedspisen i det köket som jag dricker morgonkaffet i när vädret inte tillåter det i trädgården … Den är godkänd att elda i igen! Vare det värme! Det gav mig sådan gudomlig lycka att stänga av elelementet idag för att starta vedspisen. Bara det känns som en delseger i mitt mål att en dag flytta in i mitt älskade torp!
