Vi sjunger om hösten igen ock viskar om sparken som väntar på höloftet.
november 9/
Ja, detta med att blogga aktivt har nog aldrig varit min grej egentligen. Jag är en liten ”då och då”-are. Med höstmörkret kommer jag igen, eftersom jag har försökt ta till vara på var enda sommar och vår timme som funnits till mitt förfogande. Sist jag skrev här var i april, då var allt kaotiskt och stressigt. Den melodin fortsatte hela sommaren fram till Oktober. Allt är nästan över nu i alla fall, allt det kaotiska som jag mått psykiskt och fysiskt dåligt över till och från på grund av påfrestningen från våra kära myndigheter. Taket läcker inte längre in. Torpet jag älskar så är inte längre på randen att rasa in. Däremot har jag nu istället märkt att andra projekt som jag tidigare inte hade räknat med att göra så omgående … Ändå måste göras omgående … Som ni kan se på fotot ovan runt om ytterdörrarna, är de utsatta för extrema mängder fukt. Inte bara för att hängrännan inte är uppsatt än. Dessa fuktskador har varit där i alla år och orsakas på grund av vatten som studsar mot farstubroarna och upp på fasaden. Samma sak händer tex när parasollet står för nära huset med sin stenfot. Ty det studsar upp … Så nu måste jag ansöka om alla ändringar som behövs göras för att dels rädda torpet och dels för att utseende mässigt bli som det skall vara ursprungligen. Mitt mål är att det ska bli så nära sitt utseende när det byggdes som möjligt.
Det är dock en annan historia i sig och jag ska nu under dessa mörkare dagar uppdatera med allt som skett mellan april till november. Jag kan säga till en början att jag har hittat hur original dörrarna ser ut, vilket jag har fått fatt på ett snickeri som kan tillverka specialbyggda för mitt lilla torp. Tänk så fint det skulle vara med fiskbenspanel på dörrarna igen!