• Byggnadsvård,  Fotografi

    Vi sjunger om hösten igen ock viskar om sparken som väntar på höloftet.

    Ja, detta med att blogga aktivt har nog aldrig varit min grej egentligen. Jag är en liten ”då och då”-are. Med höstmörkret kommer jag igen, eftersom jag har försökt ta till vara på var enda sommar och vår timme som funnits till mitt förfogande. Sist jag skrev här var i april, då var allt kaotiskt och stressigt. Den melodin fortsatte hela sommaren fram till Oktober.
              Allt är nästan över nu i alla fall, allt det kaotiska som jag mått psykiskt och fysiskt dåligt över till och från på grund av påfrestningen från våra kära myndigheter. Taket läcker inte längre in. Torpet jag älskar så är inte längre på randen att rasa in. Däremot har jag nu istället märkt att andra projekt som jag tidigare inte hade räknat med att göra så omgående … Ändå måste göras omgående … Som ni kan se på fotot ovan runt om ytterdörrarna, är de utsatta för extrema mängder fukt. Inte bara för att hängrännan inte är uppsatt än. Dessa fuktskador har varit där i alla år och orsakas på grund av vatten som studsar mot farstubroarna och upp på fasaden. Samma sak händer tex när parasollet står för nära huset med sin stenfot. Ty det studsar upp … Så nu måste jag ansöka om alla ändringar som behövs göras för att dels rädda torpet och dels för att utseende mässigt bli som det skall vara ursprungligen. Mitt mål är att det ska bli så nära sitt utseende när det byggdes som möjligt.

    Det är dock en annan historia i sig och jag ska nu under dessa mörkare dagar uppdatera med allt som skett mellan april till november. Jag kan säga till en början att jag har hittat hur original dörrarna ser ut, vilket jag har fått fatt på ett snickeri som kan tillverka specialbyggda för mitt lilla torp. Tänk så fint det skulle vara med fiskbenspanel på dörrarna igen!

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I ett litet kaos.

     

    Min lilla gubbe har fått ommöblerat och har numera mossan i sin stora vattenskål och ligger i den som en liten hund och är allmänt jätte gullig. Tänk att han snart fyller åtta år! Han börjar bli stor nu! Och vi har varit sambos i två år, tiden går så fort!

     

    Såg att jag hade glömt att visa den fina lagningen av min gamla skottkärra. Det var punka på det gamla däcket när jag fick tillträde till torpet. Så det blev av till jula för att köpa ett nytt däck, men den hade inte samma fälg som det gamla så jag fick i december ihop två kapade stålrör som passade perfekt att centrera hjulet på axeln.

     

    På ytan bredvid förrådshuset där jag rensade ur medan jag väntade på Anticimex som skulle besikta torpet, planterade jag lite penseer. Tänkte att de ändå är ettåriga, så det gör inget även om jag inte visste vad som fanns där under när jag planterade dem. Annat än rotskott och nyponbuskar då.

     

    Jag har de senaste månaderna haft en fascination för Gredelbyhagars blot ekar. Många gånger undrar jag om kommunen känner till att de har förstör en gammal offerlund …
    De ropar. De klagar. Alla utom ett av blot träden (den på bilden).

     

    Har vetat om sedan jag köpte torpet att det låg tapeter i ena rummet i fähuset, dock visste jag inte hur de såg ut. Må säga att jag är kär och är så ledsen att de har blivit behandlade så illa. Dessa är så fina och jag hade så gärna velat ha dem i köket eller i kammaren.

     

    Har lita hö på ängen och hängt upp det på tork. Vart en himla attraktion för de få som tar vägen förbi mitt hus. Det måste vara en syn att det händer saker efter 20 år i misär.

     

    Äntligen har jag börjat flytta in lite på riktigt! Mina krukor och dylikt har flyttat in i trädgårdsboden! Kändes helt magiskt att stå och packa upp dem!

     

    Sedan blev det en ny farstbro … En påbörjad sådan, bänkarna ska återställas till ursprunglig design också.

     

    Det höll nämligen på att ske en olycka när jag bar ut böckerna. Det var en ganska rutten konstruktion på den 20 år gamla farstubron och det hade kunnat sluta illa.

     

    Därefter vart det påsk och 13 år gamla Tuppebuppe kom ut till Nya Seklet i Gryttjom för att fira lite på nya farstubron.

     

    Påbörjade att rensa lite i fähuset och sortera ut verktygen, därför började jag även måla om den gamla verktygstavlan i samma veva. Är lite work in progress på bilden ovan och det silvriga vart mindre spräckligt efter att det torkat.

    Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.
    Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära mig den biten med att samarbeta med dem. Dock blir jag mindre sugen på det med detta strul …
    Så vi får se hur denna resa fortlöper, helgen kommer bestå av att få igång jordfräsen, fräsa upp ett potatisland och så potäter. Samt påbörja renovering av jordkällarna.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i torpet, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med torpet och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Fotografi

    Det var en gång i en förfallen lada.

    Ett stenkast från mitt lilla krypin som jag kallar ”hem”, finns en förfallen lada som ensam står för sitt öde … Det är något mysigt ändå med att se byggkonstruktionen och se alla de redskapen som stod i ladan. Dock tynger det ändå ens själ när man försiktigt går fram över en gång bastanta timmerbalkar som höll taket uppe.

    I fredags pratade jag med länsstyrelsen, de har sista mötet den kommande veckan innan de kommer med besked ifall de hjälper till med det läckande taket och skorstenen. På torsdag kommer ena byggnadsantikvarien ut för att titta närmare på mitt torp, han verkade extremt förväntansfull över att få se det sista kompletta stöphuset. Så det ska bli trevligt att visa upp min lilla pärla och ställa de frågor jag har så jag kan få svar.

    Just nu har jag dock dragit på mig den berömda febern och får se om jag hinner krya på mig tills på torsdag helt och hållet, hoppas verkligen det då besöket från länsstyrelsen verkligen behövs.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Videoskapande

    En gång i den icke existerande vintern …

    Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
             Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

    Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som lilla gården är i min ägo.

    Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt torp från förfallet och bevara tider svunna.

    Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019. 

  • Fotografi

    I remember the times we had, the good, the bad, I remember what we had.

    Arbetet i torpet har rullat på under Januaris gång, trots snöns lysande frånvaro som gjort sig till känna. Saknaden av snön är ännu stor, även om det nu känns som att våren likaväl kan fortlöpa som den hittills gjort. Jag har fått en hel del gjort i form av att röja både i uthusen och i trädgården närmast inpå förrådshuset.
              I dagarna har jag tittat igenom mina hårddiskar och betraktat dagar jag dokumenterat med kamerorna i det förgångna. Smärtsamt har jag kommit fram till att när jag slutade skriva i min förra blogg, så slutade jag även använda fotografierna som jag skapade. Det må ha varit som om de tappade sitt syfte att leva när jag inte längre skrev i den gamla bloggen. Vilket känns himla sorgligt på något vis då många av dem ändå är väldigt tilltalande. En del av mig börjar undra om det är dags att skaffa en skrivare så jag kan skriva ut dem, placera de jag gillar i fotoalbum så jag sedan kan titta tillbaka på dagar som varit … Men vi får se hur det blir med det.

    Jag har hunnit bli äldre, inget speciellt med det. Jag har hunnit borra i ena visdomstanden, det gjorde ont. Jag har hunnit få min remiss till läkaren accepterad, så kanske en dag har jag fått pli på mina inre organ som inte är vad de borde. Vi får se.

    Så snart jag har tid ska jag redigera ihop en video från det som skedde i torpet under december, även det lilla som jag filmat i januari. Tyvärr har det blivit att jag mest kört på under de få timmarna man har ljus så här i vintertiderna. Förhoppningsvis kommer jag filma mer när ljuset sakta tilltar mer.

  • Fotografi

    Ty jag drömde om en vintersång i ett annat tidsförlopp

    Det är som att vintern redan nått sitt slut. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar om ljus och jag har redan börjat känna av pollen. Detta må då vara bland de kortaste vintrarna i mitt liv hittills och även den med absolut den minsta mängden snö som går att få.
             Vår kära moder jord mår verkligen inte bra, om alla ändå kunde se det någon dag.

    Har återfunnit stråken till min fina lilla fiol, har pysslat i torpet och promenerat över markerna omkring det i vinterskymnings sol. Min spark står än på höloftet och väntar på en annan dag med snö. Åh som jag än längtar efter snö, ty jag är inte redo för vår.
             Inte än, inte nu, jag ville göra så mycket mer denna vinter som tycks ha slutat för tidigt. Jag ville till dalarna och åka snöskoter. Jag drömde om att vandra i skogen i en halvmeter snö igen och dricka kokkaffe över en brassande brasa. Jag önskade mig och önskar mig fortfarande snö i present. En önskan som för alltid skall förbli.

    Jag har min diktsamling där allt är färdigskrivet, omslaget är färdigt, men jag har ännu inte valt färdigt det som är pricken över mitt ”i” … Vilket tycks ta mer tid än vad jag trott, då jag är kräsen och vet att när det väl är tryckt och gjort – ja då går det inte att få ogjort. Så vi får se vilken dag jag får det ordnat, men jag önskar att det inte tar allt för lång tid till dess.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.

    En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha.
             Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt torp med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde ha julgranen i och samlar prisofferter på taket och skorstenen och kakelugnarna.

    Planerar julpyssel, julklappar och rotar runt bland efterlämnade saker i mitt torp. Har funnit massa skräp, men även en hel del skatter. Dragspelet som övergivet nu blivit avdammat och som ska lagas så den kan sjunga ljuvt igen, nyckelharpan som sorgset ofärdig ligger och väntar på att bli färdigbyggd i fähusets bottenvåning. Sparken och pianopallen som väntar förväntansfullt på höloftet i fähuset. Sparken som jag drömmer om att glida fram på genom snön som jag önskar mig i födelsedagspresent. Mina skidor vill jag också rasta på fältet nedanför mitt hus. Så jag önskar mig snö mer än något annat. Och såklart ska vi inte glömma den lilla fina fiolen som ensamt låg och dammade på hyllan ovanför böckerna i kammaren. Ostämd och lite misshandlad, men lika fin ändå. Jag kanske inte kan spela instrument så bra, men nog tycker jag de är vackra ändå. Precis som böcker.
             Fann en fin bok om hur Sveriges natur och djur ser ut på hösten med vackra illustrationer, den bestämde jag mig för att behålla och någonstans ska den få en alldeles egen hedersplats sedan.

    Det har inte hunnits med mycket på fritiden i form av kreativitet, på sina håll här och var. Men jag har planerat att det ska bli förändring på det. Just nu ska jag försöka få i ordning några av de sakerna, för det är dags att låta kreativiteten flöda än en gång.