• Fotografi,  Veckosummering

    Jag följer deras spår, de låter sig följas.

    Har påbörjat att skaffa mig en rutin att vara ute och promenera, samt ”rasta kamerorna”. Har filmat en hel del också. Så jag ska i dagarna försöka sätta mig och faktiskt redigera ihop både en till video i någon form av ”minnes serie” och lite andra som har mer specifika innehåll och är mer arrangerade.
              Hälsade på myror som det fanns tre enorma stackar inom en väldigt liten radie. Fotot nedan visar den största, för den var finast och jag gillade hur de hade placerat den mitt på en stig som vi människor förmodligen brukat en längre tid tills de tog över den.

    Jag har myst vid vårt lilla soldattorp här i Sävja och gullar med mitt favoritträd (Lärk) som det finns i mängder på torpets ägor. Det är trots allt en av få platser här som jag faktiskt trivs på. Jag må då säga att det är skönt att i alla fall ha en plats att kunna gå till för att få lite lugn och ro, även om man i sitt stilla sinne önskar att det var fler.
             Dock ska jag inte klaga, jag har i alla fall en plats av lugn här, det hade kunnat vara värre – jag hade kunnat ha ingen alls.

    Och jag blir alltid lika löjligt glad när man hittar vilda Mollisar, speciellt Mollis som har blommat så sött. Folk måtte då tro att jag är helt dum som faller ned på knä intill dem och fotograferar dem.

    Idag var det visning här i lägenheten, satt på vinden med lilla gubben min och var löjligt nervös (han å andra sidan var mest lugn och undrade ”Åh nej, vart är vi? Det luktar konstigt! … Åh, vad är det där? Det luktar Bella.” och ville sedan inte gå hem igen. Väl inne sedan klagade han på att det luktade främmande och han bad mig titta så våra saker var kvar). Jag försökte verkligen att inte höra hur många det var och inte höra vad de sade … Dock är det tyvärr väldigt lyhört upp till vinden, vilket inte gjorde min nervositet bättre.
              Så nu får jag spänt vänta och se hur det går. Jösses, hur ska jag klara det? Jag vet inte. Får ställa mig och måla klart en tavla tror jag, annars lär jag smälla av.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag tänker inte vara rädd.

    En smärta har nått sitt slut. Vill säga ”äntligen”, för det känns så befriande efter hur dåligt jag har mått den senaste tiden på grund av vissa nyinkomna människor i mitt liv. Nu behöver dessa inte längre vara en del av min vardag. Jag kan få andas och få börja om och leva. Jag gjorde det bästa jag kunde, tog skit jag inte borde ha tagit, var för snäll mot folk jag inte bör ha varit snäll mot. Det är många steg jag ångrar, men på samma gång ledde dessa steg mig åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer smärtan i maggropen som daltar att släppa snart också, då kan jag verkligen få andas på riktigt igen.
              Jag är inte längre lika rädd för framtiden, visst oroar en sig över hur det blir med det financiella nu framöver. Dock är jag en extremt envis människa, jag kanske inte vet exakt vad jag tänker göra just nu. Diktsamlingen står min lista. Min avsikt att starta eget företag kommer fortskrida som planerat, ty det är fortfarande inte försenat eller förhindrat. Jag bestämde mig för att göra det till hösten, det står jag fast vid.

    I dagarna som passerat har jag gjort mycket trots de jobbiga tider och skeenden som vandrat omkring mig. Jag vill minsann inte att dåliga tider ska styra mitt liv helt och hållet, även om det är jobbigt. Därav vårdade jag de flesta av mina fina träredskap i köket förra helgen och smorde in dem.

    Jag åkte till min egna gömma i skogen och plockade blåbär och stenbär. Slängde ett öga för att se om svampen börjat titta fram ännu, dock var det bara en liten smörtopp som ensam satt och sade hej. Lingonen är inte klara ännu heller, så det får bli en runda med svamp och lingon lite senare.
              Kom fram till att färskplockade blåbär och nybakt kladdkaka gifter sig väldigt vackert ihop.

    Vandrade runt i stadskärnan lite igår eftermiddag. Tittade på omgivningarna, människorna och deras liv. Kom fram till att jag verkligen har börjat passa in där än mindre. Hade tänkt filma några av scenerna till en video jag skrev ett manuskript till tidigare i våras … Dock blev det att jag inte vågade, ty jag kände mig som att jag var på så fel plats och mindre välkommen. Därav satte jag mig på ett hörn bredvid Islands fallet och betraktade bubblor som for upp från Fyrisåns grumliga, skräpiga vatten. Såg tillbaka på människor som betraktade mig i sin stress där jag satt och fotograferade och filmade.

    Höll mig till de som är mig lite närmare likasinnade som myste runt i planteringarna bland perenner som blommade på i solljuset. Förde små lågmälda samtal med dem i storstadens trafikrus.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Sommarfaror och kontrast vanor.

    Vi ska försöka ändra på detta med en då-och-då blogg till något nytt och lite regelbundet. Dock är jag en sådan människa som kör hårt när jag blir väldigt sjuk, ja då blir jag banne mig riktigt sjuk och tar allt på en och samma gång. Har nu varit sjuk i tre veckors tid, just i detta nu är det bättre – enbart öroninflammationen kvar. Däremot har jag haft både halsinflammation, 39 graders feber, en förkylning från helvetet och nässelfeber, plus såklart öroninflammationen. Allt på en och samma gång.

    Med det sagt, är det skamset nog bara att säga som det är, diktsamlingen har stått still på grund av detta och tidsplanen brutits itu totalt. Det är inte ens stolt jag säger att några dikter har jag ändå fått ut, ty jag tror inte att det är tid nog att låta dem vara en del av det jag skapat.

    Denna veckan har jag kämpat på, även om vissa dagar inte gör mig ont – är det vad majoriteten gör. Jag vacklar än och vet att jag mest troligt står på fel väg. Funderar på utbildningar som må hända kan leda mig till rätta. Tankar om att bryta upp vardagen helt passerar även de mitt sinne allt för jämnan. Sömn har det inte varit mycket av, starka mediciner har vairt mitt förnamn och gnäll på att både det ena och andra inte gjorts … Trots att jag blev tillsagd att lämna det åt andra (och sedan blev sjuk).
              Jag tittar åt andra håll, roar mig med att städa bort sjukdommens dofter bland mina saker och har provsmakat kokkaffe för första gången i mitt liv. Var nog det bästa kaffet jag någonsin kommit i kontakt med, även om jag må behöva öva mer på det. Min blandning blev tyvärr lite svag, men då vet jag det till nästa gång.

    Jag vandrar i minnen och tänker mig att det är nog faktiskt dags att ta tag i allt som gör ont och göra något åt sakerna. Jag blir inte yngre med tiden som passerar trots allt. Har funnit en plats som jag inte ens kan förmå mig att beskriva med ord. Den känslan. Den atmosfären. Det var något bekant och kanske är det vallonblodet från tidigare generationer i mig som fann en ro där. Det är en plats jag kommer besöka tusenfalt igen, för den känslan den gav har jag aldrig upplevt någon annanstans förr och det är något jag vill känna igen och igen.

  • Veckosummering

    Vrålar till vinden för att få den ock förstå, det är lugnet som jagat dig tills nu.

    Jag må ha varit lite tyst i denna lilla hörna av internet ett tag. Det har egentligen inte skett så mycket och därför har jag inte sett någon anledning att delge det lilla som har förefallit min vardag. Jag har fart runt på husvisningar i mängder. Har drömt mig bort i fjärran. Pratat med abborrar. Jobbat en massa, till punkten att jag skadade muskelaturen en del i benen och blivit hemma från jobbet den senaste veckan. Samt att jag även fått en smärre rygginflammation.
              Har sytt, har planterat växter, skrivit manus till kortfilmer, drömt mig bort lite mer och fotograferat och filmat en massa. Ty jag har ännu en kamera i samlingen som jag gillar väldigt mycket. Har en längre tid känt att G16 kanske inte levde upp till vad jag hade för avsikt att den skulle när jag köpte den, även om jag tveklöst än tycker att den är väldigt smidig och trevlig att knäppa alla vardagsbilder med. Dock lever den inte upp till vad jag vill med filmerna.

    Imorgon ska jag och ena min käraste vän som jag har känt de senaste tio åren stå på en liten loppis, vi får se hur det går, men vi båda tyckte att det kunde vara kul att försöka hjälpa till att göra det till något återkommande.

    Sedan har vi självklart min lilla deadline som jag satte upp för mig själv för flera månader sedan, jag har då inte glömt det. Funderar fortfarande och har egentligen inte så mycket kvar att färdigställa. Snart så skall den gå i tryck. Mitt största dilemma är dock omslaget, jag har en väldigt klar vision om hur jag vill ha det, simpelt, men ändå i ögonfallande. Dock vet jag inte om det förlaget som jag har valt ut har möjlighet att erbjuda den formen av tryck som jag är ute för. Trots min utbildning i tryckteknik minns jag inte heller vad den formen av tryck heter, detta då den inte är så vanlig och används väldigt sällan. Det är dock en teknik som jag anser vara otroligt vacker och det är vad jag skulle önska mig att få ha på omslaget till boken.
              Så vi får se hur det går med den visionen.

    Idag är det sista dagen jag är sjukskriven innan efterkontrollen på benen nu på måndag, ordinationen har varit att ta det lugnt – men att ändå röra på sig. En fantastiskt svår balansgång må jag då säga. Jag ska gräva fram och packa sakerna som ska med på loppisen, hämta galgar hos föräldrarna. Ska plantera om lite växter på balkongen trots det gråmulna vädret och skicka bilder till mäklaren för att fråga om det kan tänkas duga. Skulle även behöva hinna skura fönstret innan det blir för varmt igen. Dock tänker jag prioritera lite, fokusera mest på att packa inför imorgon.

  • Veckosummering

    När sidorna av mitt liv fladdrar förbi.

    Detta då det gäller att rensa och städa hemma är ett bra sätt att hitta saker som man inte behöver ha kvar. Så jag har suttit och smusslat upp hälften av allt på Tradera idag för att se om någon är intresserad av det. Så om något blir kvar efter detta, tänker jag ge det till Röda Korset eller någon annan form av välgörenhet. Dock blir det bra himla rörigt när man packar, väger och ska till att fotografera allt … Sedan har jag insett att detta inte ens är allt som jag vill försöka sälja, har så himla mycket mer att det inte är klokt.

    Har precis släpat ned pärmarna med viktiga papper från översta hyllan i klädkammaren också, är dags att sortera och föra över alla kvitton i min gamla skrivbok istället för att spara på allt. Tänker bara spara viktiga kvitton och garantier framöver. Känns så onödigt att spara på mer än så.

    Slutligen har jag även köpt en ny kamera nyligen och den kom fram i fredags morse. Visst är den ingen dyr stackare, för jag tänkte att jag har ändå aldrig flugit med en drönare förut … Därför tänkte jag öva med en lite billigare modell mot vad DJ Mavic är – tanken att köra ihjäl en drönare som kostar femton tusen är skrämmande. Så jag ska ta mig tid att sätta på ”övningsflygning-skylten” och öva när jag har gått igenom manualen till den lille.

    Med det sagt har det inte blivit så mycket fotograferat med varken någon av de större kamerorna eller G16 på sistone. Har faktiskt mest filmat, är bara att jag inte har tagit mig tid att redigera det än … Läget är nämligen så att jag äntligen har skaffat Adobe’s program igen till datorn (har inte haft det sedan min gamla dator dog), så jag kan äntligen börja redigera fotografier som ska upp i min portfolio som jag håller på att uppdatera helt och hållet. Samt att jag har lite video-redigeringsprogram som inte är iMovie och som jag vill leka med, nu eftersom jag ändå filmar ganska mycket mot vad jag har gjort tidigare i livet.
              Spännande nog så är jag ändå så muppig att jag inte redigerar fotografierna som jag knäpper med G16 – jag bara smaskar in dem i inläggen här på bloggen direkt.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Vecka fem som kollapsa.

     

    Min värld kollapsar och jag kastas in i kaos. Gråter, försöker hålla ihop, försöker ta mig samman och försöker att inte ge upp. Jag gav mitt jobb mitt allt, satte alla drömmar och alla hopp där inne någonstans. Gick in med hjärta och själ i det jag gjorde, övade, försökte och kämpade. För jag vill vara bra nog och jag älskade varje dag som kom.

     

    Jag gjorde tydligen jobbet bra nog, men jag förstörde tydligen gruppen för jag har känslor och bryr mig om de omkring mig. Och man får tydligen inte ha ett privatliv utanför jobbet som inte är helt ”perfekt”, för det måste vara ”perfekt” för att man ska duga för jobbet.

    Blev tillsagd att jag slutar den 12 februari. Igår blev jag utslängd helt för jag hade svar på tal på allt de höll emot mig, på vilka grunder de slängde ut mig igår fick jag aldrig veta, lär aldrig få veta.

    Känner mig så missförstådd. Känner mig så tom. Jag vill nog inte tillbaka. Men jag vill att de ska få veta att de betedde sig fel, jag må vara känslig och det förnekar jag inte, men jag tar inte skit. Bara kritik med logiska grunder så jag kan utvecklas.

    Finns två personer som jag kommer sakna så det gör ont. Och områdena och arbetsuppgifterna.

    De är de enda två som jag vill tillbaka till.
    Det var bara dem jag skulle ha brytt mig om. De är de enda som förtjänar det.

    För i de andras ögon var jag inget som var värt något, åtminstone så känns det som. Så som de ljög, så som de snackade skit om varandra stup i kvarten och jag slog dövörat till för att slippa känna tyngden. De klagade på att de inte gillar skitsnack och ändå var det deras främsta samtalsämne, förutom när de talade om snusk och sex.
    Och jag fick inte skämta i rim om traktorerna, för det var tydligen fel. Och de alla fick säga ”ditt och mitt”, men inte jag.

    Jag var nog blind för jag trivdes med mina arbetsuppgifter så himla mycket. Att jag inte såg deras sanna jag alls …

    Mitt hjärta känns brustet, allt jag påbörjat är inte lönt och allt blev bara tusenfalt jobbigare nu. För jag kvävs i min lägenhet där jag sitter fången.

    Däremot blev jag inte skapt att ge upp, jag tänker inte acceptera deras ord ”fastighetsskötsel är du för känslig för”. Jag försöker se ett ljus som just nu inte finns. Det kommer göra ont, det kommer vara jobbigt och jag lär brista mer än en gång till. Dock tänker jag ännu ej ge upp, även om ljuset tycks ha brunnit ut.

    Jag tänker fortfarande försöka mitt bästa och försöka fortsätta kämpa på något himla vis. För min eld har ännu ej brunnit ut. Ty den söker ännu efter en annan tid.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Ett sådant där sista andetag i december och i 2018.

    Efter en evighet av tystnad trodde jag att det skulle förbli så, dock är inte fallet så. Jag har fotograferat en hel del vardagsbilder och filmat en hel del med lille G16. Har bara inte tagit mig tiden att yttra mig när jag borde ha gjort det. Därav kommer en liten bomb nu med stunder från mitt liv i december.

     

    Köpte mig en såndär fin sockerlåda som jag alltid önskat mig. Passar fint med mormors una och bredvid Kapris.

     

    Tände ljus och fixade med adventsstakarnas timrar hur länge som helst.

     

    Julstädade för att firandet skulle vara hemma hos mig i år med.

     

    Klappar och årets inslagnings stil, lite inspirerad och en fortsatt utveckling på förra årets stil.

     

    Inte lika stressigt med julmaten i år då jag sade ifrån mig det mesta. Så jag fixade skinkan och köttebullarna. Körde lite special i år på köttebullarna.

     

    De blev fantastiskt goa, även om fokusen inte blev så fantastisk, haha.

     

    Tomten väntar på att få vaka över resten av maten.

     

    Så lycklig att vi fick lite snö på julafton, så jag sprang ut och fotograferade klart de sista bilderna i Flexora och AE-1. Ska hämta ut de bilderna på fredag.

     

    Dränker mitt hem i ljus så här i mörkertider.

     

    Mitt nya köksbord (läs: second hand) vart som pricken över i-et till dukningen. Körde lite annorlunda mot förra året och lät granriset ligga på bordet och sitta i en vas, istället för att ha dem i linne servetterna.

  • Veckosummering

    Vecka fyrtiosju, lite kort och en måndag som inte hör dit.

    Det är lite spännande detta med att plötsligt blogga igen, man känner lite av en anledning att dokumentera sin vardag mer i bildform då. Tyvärr kom inte mitt infall att plötsligt vilja blogga igen fören i förra veckan och jag tog tag i det hela på onsdagskvällen med att försöka förstå mig på WordPress. Så jag har inga större saker att delge från de tidiga dagarna förra veckan … Förutom att jag fick älskade Wille tillbaka på jobbet efter att de vart tvungna att lyfta ur motorn på honom pga. oljeläckage. Och min älskade 900 var på framvagnsinställning under tisdag och torsdag förra veckan också, så nu är han rak och fin i framvagnen efter en evighet.

    Kyligare väder kom ju också. I lördags dokumenterade jag faktiskt lite av det när jag besökte Ulva Kvarn. Hade totalt glömt av julmarknaden som var där under helgen. Så det var mysigt, men mycket folk … Och låt oss säga att min kära Flexora och jag stod ut för mycket i mängden, så vi flydde tillslut.


    Väl hemma igen kom föräldrarna förbi en stund, sedan efter det myste jag och Kapris med tända ljus och så städade jag så gott som hela kvällen. Han dvalar dock, så han vill sällan komma ut just nu. Han brukar mest titta ut och kolla läget.

    Söndag besökte jag min käre morbror och vi opererade min lådkamera som varken han eller jag blev klok på. I all sanning brukar företagen som tillverkar en kamera skriva sitt namn någonstans på sin skapelse, men inte denna. Den är världens mysterium. Sedan blev han impad av min lilla Nettax som inte har några som helst fel på kameran i sig, bara externa blixten är illa där ann (vilket fd ägaren inte uppgav när jag köpte den, så det kom som en stor besvikelse att den var av i sladden när jag fått hem kameran).
              Fick även med mig studioutrustning så det samlar om det! Så lycklig att jag får ärva sådant som han inte använder längre. Måste dock reparera kontakten på ena blixten som hade gått av, men det är lätt fixat. Så ja nu djävlar kan jag syssla med mer än bara ljusstudios bara jag får plats någonstans.

    Min städade hall blev väldigt ostädad av alla saker.

    Så fick jag även någon liten spännande apparat som jag tror har med film att göra, måste lösa hur den funkar, den är så frän alltså!

    Detta är då studio utrustning från 80-talet, så det är inte direkt moderna studio saker. Men vad spelar det för roll egentligen? Ingen roll alls, för gamla saker är ändå alltid bättre – därför jag föredrar gamla kameror kan påpekas.
    På kvällen städade jag ur vinden som ventilationsteknikerna smutsade ned för ca tre-fyra veckor sedan, det behövdes verkligen. Tog även ned vinterkläderna och lade upp höstkläderna och packade ned lite adventssaker.

    Idag har vi slitit oss möra på jobbet. Tre av oss som är maskinförare och har sandat hela förmiddagen för att förebygga halka. Sedan gick hela eftermiddagen åt till att sätta upp granar, och det är vi inte klara med än. När jag kom hem drog jag ihop någon kryddblandning på måfå, drog på det uppe på en hel laxsida och åt lax till middag.

    Efter middagen packade jag bara upp adventsstakarna och provkörde allt, nu står de redo inför att tändas i helgen.

    Tog en kvällsfika och har kommit fram till att skumtomtar är det värsta som finns, det går inte att sluta äta dem när man väl tagit en. Satt och lekte med det fräna film-objektet som jag fick av morbror och började bläddra i ena boken som jag fick om studio fotografering – för nu blir det till att plugga eftersom jag aldrig sysslat med sådan utrustning förut, visst kan jag ljussätta scener, men en studio är jag inte lika insatt i.