• Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i huset, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med huset och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Fotografi

    Det var en gång i en förfallen lada.

    Ett stenkast från mitt lilla krypin som jag kallar ”hem”, finns en förfallen lada som ensam står för sitt öde … Det är något mysigt ändå med att se byggkonstruktionen och se alla de redskapen som stod i ladan. Dock tynger det ändå ens själ när man försiktigt går fram över en gång bastanta timmerbalkar som höll taket uppe.

    I fredags pratade jag med länsstyrelsen, de har sista mötet den kommande veckan innan de kommer med besked ifall de hjälper till med det läckande taket och skorstenen. På torsdag kommer ena byggnadsantikvarien ut för att titta närmare på mitt hus, han verkade extremt förväntansfull över att få se det sista kompletta stöphuset. Så det ska bli trevligt att visa upp min lilla pärla och ställa de frågor jag har så jag kan få svar.

    Just nu har jag dock dragit på mig den berömda febern och får se om jag hinner krya på mig tills på torsdag helt och hållet, hoppas verkligen det då besöket från länsstyrelsen verkligen behövs.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Videoskapande

    En gång i den icke existerande vintern …

    Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
             Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

    Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som huset är i min ägo.

    Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt hus från förfallet och bevara tider svunna.

    Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019. 

  • Fotografi

    I remember the times we had, the good, the bad, I remember what we had.

    Arbetet i huset har rullat på under Januaris gång, trots snöns lysande frånvaro som gjort sig till känna. Saknaden av snön är ännu stor, även om det nu känns som att våren likaväl kan fortlöpa som den hittills gjort. Jag har fått en hel del gjort i form av att röja både i uthusen och i trädgården närmast inpå förrådshuset.
              I dagarna har jag tittat igenom mina hårddiskar och betraktat dagar jag dokumenterat med kamerorna i det förgångna. Smärtsamt har jag kommit fram till att när jag slutade skriva i min förra blogg, så slutade jag även använda fotografierna som jag skapade. Det må ha varit som om de tappade sitt syfte att leva när jag inte längre skrev i den gamla bloggen. Vilket känns himla sorgligt på något vis då många av dem ändå är väldigt tilltalande. En del av mig börjar undra om det är dags att skaffa en skrivare så jag kan skriva ut dem, placera de jag gillar i fotoalbum så jag sedan kan titta tillbaka på dagar som varit … Men vi får se hur det blir med det.

    Jag har hunnit bli äldre, inget speciellt med det. Jag har hunnit borra i ena visdomstanden, det gjorde ont. Jag har hunnit få min remiss till läkaren accepterad, så kanske en dag har jag fått pli på mina inre organ som inte är vad de borde. Vi får se.

    Så snart jag har tid ska jag redigera ihop en video från det som skedde i huset under december, även det lilla som jag filmat i januari. Tyvärr har det blivit att jag mest kört på under de få timmarna man har ljus så här i vintertiderna. Förhoppningsvis kommer jag filma mer när ljuset sakta tilltar mer.

  • Fotografi

    Ty jag drömde om en vintersång i ett annat tidsförlopp

    Det är som att vintern redan nått sitt slut. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar om ljus och jag har redan börjat känna av pollen. Detta må då vara bland de kortaste vintrarna i mitt liv hittills och även den med absolut den minsta mängden snö som går att få.
             Vår kära moder jord mår verkligen inte bra, om alla ändå kunde se det någon dag.

    Har återfunnit stråken till min fina lilla fiol, har pysslat i huset och promenerat över markerna omkring det i vinterskymnings sol. Min spark står än på höloftet och väntar på en annan dag med snö. Åh som jag än längtar efter snö, ty jag är inte redo för vår.
             Inte än, inte nu, jag ville göra så mycket mer denna vinter som tycks ha slutat för tidigt. Jag ville till dalarna och åka snöskoter. Jag drömde om att vandra i skogen i en halvmeter snö igen och dricka kokkaffe över en brassande brasa. Jag önskade mig och önskar mig fortfarande snö i present. En önskan som för alltid skall förbli.

    Jag har min diktsamling där allt är färdigskrivet, omslaget är färdigt, men jag har ännu inte valt färdigt det som är pricken över mitt ”i” … Vilket tycks ta mer tid än vad jag trott, då jag är kräsen och vet att när det väl är tryckt och gjort – ja då går det inte att få ogjort. Så vi får se vilken dag jag får det ordnat, men jag önskar att det inte tar allt för lång tid till dess.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.

    En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha.
             Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt hus med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde ha julgranen i och samlar prisofferter på taket och skorstenen och kakelugnarna.

    Planerar julpyssel, julklappar och rotar runt bland efterlämnade saker i mitt hus. Har funnit massa skräp, men även en hel del skatter. Dragspelet som övergivet nu blivit avdammat och som ska lagas så den kan sjunga ljuvt igen, nyckelharpan som sorgset ofärdig ligger och väntar på att bli färdigbyggd i fähusets bottenvåning. Sparken och pianopallen som väntar förväntansfullt på vinden i fähuset. Sparken som jag drömmer om att glida fram på genom snön som jag önskar mig i födelsedagspresent. Mina skidor vill jag också rasta på fältet nedanför mitt hus. Så jag önskar mig snö mer än något annat. Och såklart ska vi inte glömma den lilla fina fiolen som ensamt låg och dammade på hyllan ovanför böckerna i kammaren. Ostämd och lite misshandlad, men lika fin ändå. Jag kanske inte kan spela instrument så bra, men nog tycker jag de är vackra ändå. Precis som böcker.
             Fann en fin bok om hur Sveriges natur och djur ser ut på hösten med vackra illustrationer, den bestämde jag mig för att behålla och någonstans ska den få en alldeles egen hedersplats sedan.

    Det har inte hunnits med mycket på fritiden i form av kreativitet, på sina håll här och var. Men jag har planerat att det ska bli förändring på det. Just nu ska jag försöka få i ordning några av de sakerna, för det är dags att låta kreativiteten flöda än en gång.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Sagostund

    Lilla uggla / Nya Seklet

    Åh väleste lille uggla,
    vet icke var du må gå.
    Ty du äro fångad i neonljus,
    brus ock ett oumbärligt sus.
    Det måtte då varo en plågo,
    grundad i att du icke hittat ut.

    Lilla uggla du gråta en gåta
    ock fråga en låga ock låta,
    medan du förtvivlat icke finna
    den vägen som du kan minna.
    Vilsen ock yr i en värld som
    denne icke styr.

    Mellan träden lilla ugglan vandra
    fram i ljuset du famla.
    Kvävd ock berövad inom mörkret
    tillsynes förlorad inom normers budord.
    Du måtte finna din väg ut.

    På gården den står än, 200 år sen,
    husen de är nya, lilla uggla du syna.
    Väleste lille ugglan, minns du oss än?
    Det är nu du funnit ditt forna hem,
    runt trädet som sjungit sin sista sång
    ock du står här än en gång.
    Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
    ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.

  • Byggnadsvård,  Fotografi

    Genom fyra milimeter.

    Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus.
              Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den skulle få ett litet ”ansiktslyft” ändå.

    Nu för tiden har jag att göra i mängder, en övervuxen trädgård som inte har älskats på ett decennium. Ett hus som varit nästintill övergivet och oälskat lika länge, som önskar sig att få både det ena och andra fixat. Slutligen ska vi inte tala om alla besök på återvinningen som jag kommer behöva genomföra på grund av att före detta ägaren samlade på mycket skräp.
              Vi har en lång väg att gå, men huset är värt det och förtjänar att få glänsa så som den gjorde i forntida dagar för 181 år sedan.

     

    Före, bortsett från att jag har borstat den redan på bilden

     

    Efter

  • Fotografi,  Tankar & Drömmar

    Helt orelaterade bilder till en helt orelaterad text.

    Jag sover knappt fyra timmar om nätterna, jag får knappt ned mat och magen är förstörd av stressen och oron som försäljningen av lägenheten medför. Deadlinen tickar närmre för varje sekund som passerar, får bara ondare och ondare och mår bara sämre och sämre.
              Jag vill inte något hellre än att få flytta nu, speciellt nu när det finns en plats som väntar på mig och som känns så rätt och jag äntligen funnit den platsen som jag kan kalla ”hem”. För jag har ingen plats som är ett ”hem” just nu. Lägenheten är bara ett förvar för mina saker i väntan på den riktiga platsen att kalla ”hem”. Den får mig att bara att låtsas vara inom ramarna av ett liv som en förväntas vara. Men det är inte jag och det tär och river sönder sömmarna som får själen att ömma och såren att prola öppna.

    Jag vill inte förlora platsen som jag har funnit och som jag kallar hem, bara för att en lägenhet som jag innerst inne egentligen inte ville bo i från första början inte blir såld.

    Försöker göra något vettigt ändå, lyckades halvt redigera några bilder från Wiks, dock inte mycket mer än så. Inget går för jag är tvungen att ta av glasögonen hela tiden pga att jag inte ser något genom immigt glas fyllt av vätska. Och utan de glasen som korrigerar min syn, ser jag som en nyfödd kattunge och kan göra än mindre.
              Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av, jag har nått min bristningsgräns.

  • Fotografi

    Mer 120 och fästingar

    I förra veckan satte jag i film i tre av de analoga kamerorna (bilden nedan visar dock bara Agfa och Flexora, men jag satte i film i lilla Nettax dagen efter) för att börja dra igång med någon form av natur/arkitektur bildserie med dem. Det är något spännande med 120 filmen som skiljer sig från 34mm filmen. Självklart skall det även bli otroligt spännande och se dels om Agfa och Nettax funkar, ty jag har inte provkört dem än så detta är deras jungfruturer med mig bakom reglagen. Flexora funkar prima som min första film med henne visade, så nu blir det en fortsättning att förstå sig på alla spännande reglage och inställningar.
              Med detta sagt kan man kanske förstå att det är tre rullar med 120 films bilder på ingång, varav den rullen i Flexora redan är färdig. Dock tänker jag vänta tills alla tre är färdiga innan jag lämnar in dem för framkallning (längtar fortfarande efter dagen då jag har möjlighet att ha ett eget mörkrum).

    Utöver alla turer i skogen och att betrakta fin gammal arkitektur har jag råkat ut för något som jag aldrig har råkat ut för hittills – trots att jag har spenderat de senaste tre och ett halvt åren inom fastighetsbranschen. Jag fick fästingar som bet sig fast på mig. En på benet, en på armen. Komiskt nog valde båda två vänstra sidan av kroppen. Jag är paranoid nu och tror att var enda svart fläck på golvet är en fästing.
              Jag har aldrig tagit TBE-sprutorna, detta pga min extrema fobi för sprutor och nålar (ja, jag bearbetar den fobin ganska grovt i och med att jag syr så mycket som jag gör, men jag är fortfarande lika rädd och hjärt skärrad varje gång nålen fastnar i mig även om jag kan ta i nålar utan hjärtklappning nu för tiden). Så jag hoppas verkligen att de små kräken inte hade någon sjukdom som de förde över till mig … Ty jag orkar då banne mig inte bli sjuk igen så här snart efter allt jag åkte på för några veckor sedan.