• Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I vårblom vi sjunger, i vinter vi minns

    Månadsfotografierna har fortsatt

    Jag föredrar ordet ”leva” och ”uppleva” över ordet ”uppdatera”. Jag hade tänkt uppdatera här om sådant som skett under sommaren förra året. Att redigera videon som aldrig blev av och som fortfarande inte blivit av.
              Jag kommer nog aldrig bli den där som uppdaterar regelbundet, jag försökte förut men kände mig alltid pressad till att göra det, även om ingen pressade mig till det. Vi tar allt som det kommer istället, så känns det bättre. Så får jag se när jag vågar fullfölja videon jag skulle göra.

    I stället kan vi prata lite om denna skumma vår. Det snöade idag, i april. Det är som ett aprilskämt nästan, fåglarna sjöng ändå på bland träden. Hackspetten min letar efter jänta. Örnarna är med unge. Berguven sover på vedbon om vartannat som han roas av att titta på mig från skogen.
             Arbetet med gården har stått still under vintern, så jag har kunnat andas och uppleva istället. Har fart på min spark genom snön och åkt längdskidor för första gången på så många år. Jag har pallrat upp stenar i stenrösen och rensat ur mer skräp. Renovering av vissa gamla redskap har rullat på under vintern och jag har hittat mitt favorit foto-ställe till före och efter bilder till dem i fähusets ena fönster som är min nya ljusstudio (mitt inne i röran ja). Har skaffat mig bekantskaper i bygden som jag tidigare inte hade och överlag undvikit vår pandemi kallad ”covid-19”. Och än en gång står jag med denna eviga väntan på grund av våra myndigheter.
             På jobbet har jag lyckats stuka höger handen och det har begränsat mig väldigt mycket sedan mitten på januari. Den har ännu inte läkt, även om det har gått lite mot det bättre. Hittills har det bestämts att ”ser jag ingen skillnad framåt mitten på nästa vecka, är jag hemma från jobbet en vecka för att verkligen vila den” … Så hur mycket det än har kliats i fingrarna att börja fixa stora saker, så har jag varit tvungen att begränsa mig mentalt också. Jag har snällt fått nöja mig med perennerna som inte är så hårda att knipsa av i rabatterna och att räfsa löv. Att bära för tunga skräpdelar eller att börja arbeta mer har det inte varit tal om. Som jag längtar efter att fortsätta måla, jag ska måla takfoten på södersidan så fort vädret tillåter det och innan det blir för varmt – ty jag vet från norrsidan att jag har och göra ca två dagar med det, så det fixar jag lätt på en helg.

    Denna påskhelg var nog den första riktiga ”arbetet för i år”-inledningen som inte bestod av att vårstäda trädgården. I onsdags var arboristen på besök för första gången och inledde arbetet med mina älskade träd. Idag lyckades jag för första gången på två månader städa utan att tappa dammsugaren i processen. Och jag lyckades tömma trädgården och fähuset på lite mer träavfall. Till min stora sorg var det bland annat en komplett nederdel av ett medelstort funkis kök som fick landa i sopsorteringen … Om de inte hade förvarat det under fähusets läckande tak, hade jag kunnat sälja det vidare för att kunna finansiera min egen kommande köksbyggnation (eftersom jag kommer köra på ca 1910/1880-stil på köket innan funkis blev modernt att ha, för att matcha torpets stil). Jag vet att det finns många där ute som tycker funkis köken är bra och gärna vill ha original delar – familjen har haft funkis kök i lägenheter vi tidigare bott i och mitt egna kök var det en nyare version av funkis köken, så jag vet att de är väldigt funktions smarta och bra. Så ja, det tynger helt enkelt hjärtat att behöva kassera köksinredning som hade funkat för någon annan om den inte varit uppsvälld av fukt.
             Idag var sotaren på besök och sotade ur hela skorstenen eftersom taksäkerheten nu lever upp till dagens krav efter förra årets renovering. Vilket gav mig det bästa påskägget i världshistorien … Den vedspisen i det köket som jag dricker morgonkaffet i när vädret inte tillåter det i trädgården … Den är godkänd att elda i igen! Vare det värme! Det gav mig sådan gudomlig lycka att stänga av elelementet idag för att starta vedspisen. Bara det känns som en delseger i mitt mål att en dag flytta in i mitt älskade torp!

    Ena saxen som blivit rensad från rost och smuts, som nu inväntar att linoljebrännas. I fönstret på fähuset.
  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I ett litet kaos.

     

    Min lilla gubbe har fått ommöblerat och har numera mossan i sin stora vattenskål och ligger i den som en liten hund och är allmänt jätte gullig. Tänk att han snart fyller åtta år! Han börjar bli stor nu! Och vi har varit sambos i två år, tiden går så fort!

     

    Såg att jag hade glömt att visa den fina lagningen av min gamla skottkärra. Det var punka på det gamla däcket när jag fick tillträde till torpet. Så det blev av till jula för att köpa ett nytt däck, men den hade inte samma fälg som det gamla så jag fick i december ihop två kapade stålrör som passade perfekt att centrera hjulet på axeln.

     

    På ytan bredvid förrådshuset där jag rensade ur medan jag väntade på Anticimex som skulle besikta torpet, planterade jag lite penseer. Tänkte att de ändå är ettåriga, så det gör inget även om jag inte visste vad som fanns där under när jag planterade dem. Annat än rotskott och nyponbuskar då.

     

    Jag har de senaste månaderna haft en fascination för Gredelbyhagars blot ekar. Många gånger undrar jag om kommunen känner till att de har förstör en gammal offerlund …
    De ropar. De klagar. Alla utom ett av blot träden (den på bilden).

     

    Har vetat om sedan jag köpte torpet att det låg tapeter i ena rummet i fähuset, dock visste jag inte hur de såg ut. Må säga att jag är kär och är så ledsen att de har blivit behandlade så illa. Dessa är så fina och jag hade så gärna velat ha dem i köket eller i kammaren.

     

    Har lita hö på ängen och hängt upp det på tork. Vart en himla attraktion för de få som tar vägen förbi mitt hus. Det måste vara en syn att det händer saker efter 20 år i misär.

     

    Äntligen har jag börjat flytta in lite på riktigt! Mina krukor och dylikt har flyttat in i trädgårdsboden! Kändes helt magiskt att stå och packa upp dem!

     

    Sedan blev det en ny farstbro … En påbörjad sådan, bänkarna ska återställas till ursprunglig design också.

     

    Det höll nämligen på att ske en olycka när jag bar ut böckerna. Det var en ganska rutten konstruktion på den 20 år gamla farstubron och det hade kunnat sluta illa.

     

    Därefter vart det påsk och 13 år gamla Tuppebuppe kom ut till Nya Seklet i Gryttjom för att fira lite på nya farstubron.

     

    Påbörjade att rensa lite i fähuset och sortera ut verktygen, därför började jag även måla om den gamla verktygstavlan i samma veva. Är lite work in progress på bilden ovan och det silvriga vart mindre spräckligt efter att det torkat.

    Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.
    Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära mig den biten med att samarbeta med dem. Dock blir jag mindre sugen på det med detta strul …
    Så vi får se hur denna resa fortlöper, helgen kommer bestå av att få igång jordfräsen, fräsa upp ett potatisland och så potäter. Samt påbörja renovering av jordkällarna.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag tänker inte vara rädd.

    En smärta har nått sitt slut. Vill säga ”äntligen”, för det känns så befriande efter hur dåligt jag har mått den senaste tiden på grund av vissa nyinkomna människor i mitt liv. Nu behöver dessa inte längre vara en del av min vardag. Jag kan få andas och få börja om och leva. Jag gjorde det bästa jag kunde, tog skit jag inte borde ha tagit, var för snäll mot folk jag inte bör ha varit snäll mot. Det är många steg jag ångrar, men på samma gång ledde dessa steg mig åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer smärtan i maggropen som daltar att släppa snart också, då kan jag verkligen få andas på riktigt igen.
              Jag är inte längre lika rädd för framtiden, visst oroar en sig över hur det blir med det financiella nu framöver. Dock är jag en extremt envis människa, jag kanske inte vet exakt vad jag tänker göra just nu. Diktsamlingen står min lista. Min avsikt att starta eget företag kommer fortskrida som planerat, ty det är fortfarande inte försenat eller förhindrat. Jag bestämde mig för att göra det till hösten, det står jag fast vid.

    I dagarna som passerat har jag gjort mycket trots de jobbiga tider och skeenden som vandrat omkring mig. Jag vill minsann inte att dåliga tider ska styra mitt liv helt och hållet, även om det är jobbigt. Därav vårdade jag de flesta av mina fina träredskap i köket förra helgen och smorde in dem.

    Jag åkte till min egna gömma i skogen och plockade blåbär och stenbär. Slängde ett öga för att se om svampen börjat titta fram ännu, dock var det bara en liten smörtopp som ensam satt och sade hej. Lingonen är inte klara ännu heller, så det får bli en runda med svamp och lingon lite senare.
              Kom fram till att färskplockade blåbär och nybakt kladdkaka gifter sig väldigt vackert ihop.

    Vandrade runt i stadskärnan lite igår eftermiddag. Tittade på omgivningarna, människorna och deras liv. Kom fram till att jag verkligen har börjat passa in där än mindre. Hade tänkt filma några av scenerna till en video jag skrev ett manuskript till tidigare i våras … Dock blev det att jag inte vågade, ty jag kände mig som att jag var på så fel plats och mindre välkommen. Därav satte jag mig på ett hörn bredvid Islands fallet och betraktade bubblor som for upp från Fyrisåns grumliga, skräpiga vatten. Såg tillbaka på människor som betraktade mig i sin stress där jag satt och fotograferade och filmade.

    Höll mig till de som är mig lite närmare likasinnade som myste runt i planteringarna bland perenner som blommade på i solljuset. Förde små lågmälda samtal med dem i storstadens trafikrus.

  • Veckosummering

    När sidorna av mitt liv fladdrar förbi.

    Detta då det gäller att rensa och städa hemma är ett bra sätt att hitta saker som man inte behöver ha kvar. Så jag har suttit och smusslat upp hälften av allt på Tradera idag för att se om någon är intresserad av det. Så om något blir kvar efter detta, tänker jag ge det till Röda Korset eller någon annan form av välgörenhet. Dock blir det bra himla rörigt när man packar, väger och ska till att fotografera allt … Sedan har jag insett att detta inte ens är allt som jag vill försöka sälja, har så himla mycket mer att det inte är klokt.

    Har precis släpat ned pärmarna med viktiga papper från översta hyllan i klädkammaren också, är dags att sortera och föra över alla kvitton i min gamla skrivbok istället för att spara på allt. Tänker bara spara viktiga kvitton och garantier framöver. Känns så onödigt att spara på mer än så.

    Slutligen har jag även köpt en ny kamera nyligen och den kom fram i fredags morse. Visst är den ingen dyr stackare, för jag tänkte att jag har ändå aldrig flugit med en drönare förut … Därför tänkte jag öva med en lite billigare modell mot vad DJ Mavic är – tanken att köra ihjäl en drönare som kostar femton tusen är skrämmande. Så jag ska ta mig tid att sätta på ”övningsflygning-skylten” och öva när jag har gått igenom manualen till den lille.

    Med det sagt har det inte blivit så mycket fotograferat med varken någon av de större kamerorna eller G16 på sistone. Har faktiskt mest filmat, är bara att jag inte har tagit mig tid att redigera det än … Läget är nämligen så att jag äntligen har skaffat Adobe’s program igen till datorn (har inte haft det sedan min gamla dator dog), så jag kan äntligen börja redigera fotografier som ska upp i min portfolio som jag håller på att uppdatera helt och hållet. Samt att jag har lite video-redigeringsprogram som inte är iMovie och som jag vill leka med, nu eftersom jag ändå filmar ganska mycket mot vad jag har gjort tidigare i livet.
              Spännande nog så är jag ändå så muppig att jag inte redigerar fotografierna som jag knäpper med G16 – jag bara smaskar in dem i inläggen här på bloggen direkt.