• Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I ett litet kaos.

     

    Min lilla gubbe har fått ommöblerat och har numera mossan i sin stora vattenskål och ligger i den som en liten hund och är allmänt jätte gullig. Tänk att han snart fyller åtta år! Han börjar bli stor nu! Och vi har varit sambos i två år, tiden går så fort!

     

    Såg att jag hade glömt att visa den fina lagningen av min gamla skottkärra. Det var punka på det gamla däcket när jag fick tillträde till torpet. Så det blev av till jula för att köpa ett nytt däck, men den hade inte samma fälg som det gamla så jag fick i december ihop två kapade stålrör som passade perfekt att centrera hjulet på axeln.

     

    På ytan bredvid förrådshuset där jag rensade ur medan jag väntade på Anticimex som skulle besikta torpet, planterade jag lite penseer. Tänkte att de ändå är ettåriga, så det gör inget även om jag inte visste vad som fanns där under när jag planterade dem. Annat än rotskott och nyponbuskar då.

     

    Jag har de senaste månaderna haft en fascination för Gredelbyhagars blot ekar. Många gånger undrar jag om kommunen känner till att de har förstör en gammal offerlund …
    De ropar. De klagar. Alla utom ett av blot träden (den på bilden).

     

    Har vetat om sedan jag köpte torpet att det låg tapeter i ena rummet i fähuset, dock visste jag inte hur de såg ut. Må säga att jag är kär och är så ledsen att de har blivit behandlade så illa. Dessa är så fina och jag hade så gärna velat ha dem i köket eller i kammaren.

     

    Har lita hö på ängen och hängt upp det på tork. Vart en himla attraktion för de få som tar vägen förbi mitt hus. Det måste vara en syn att det händer saker efter 20 år i misär.

     

    Äntligen har jag börjat flytta in lite på riktigt! Mina krukor och dylikt har flyttat in i trädgårdsboden! Kändes helt magiskt att stå och packa upp dem!

     

    Sedan blev det en ny farstbro … En påbörjad sådan, bänkarna ska återställas till ursprunglig design också.

     

    Det höll nämligen på att ske en olycka när jag bar ut böckerna. Det var en ganska rutten konstruktion på den 20 år gamla farstubron och det hade kunnat sluta illa.

     

    Därefter vart det påsk och 13 år gamla Tuppebuppe kom ut till Nya Seklet i Gryttjom för att fira lite på nya farstubron.

     

    Påbörjade att rensa lite i fähuset och sortera ut verktygen, därför började jag även måla om den gamla verktygstavlan i samma veva. Är lite work in progress på bilden ovan och det silvriga vart mindre spräckligt efter att det torkat.

    Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.
    Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära mig den biten med att samarbeta med dem. Dock blir jag mindre sugen på det med detta strul …
    Så vi får se hur denna resa fortlöper, helgen kommer bestå av att få igång jordfräsen, fräsa upp ett potatisland och så potäter. Samt påbörja renovering av jordkällarna.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i torpet, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med torpet och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Videoskapande

    En gång i den icke existerande vintern …

    Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
             Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

    Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som lilla gården är i min ägo.

    Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt torp från förfallet och bevara tider svunna.

    Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019. 

  • Byggnadsvård,  Fotografi

    Genom fyra milimeter.

    Oktober är min favorit månad. Det är höst, det är varma fina färger och det är tända ljusens begynnelse när vi går mot mörkare tider. Jag gillar att mysa med ljus i höstljus.
              Funderar, planerar och gör massa saker som jag tidigare aldrig gjort. Som till exempel att stapla ved i vedbon och putsa upp en gammal vedspis som sett bättre dagar. Mitt mål var aldrig att få den i nyskick, vilket kanske var bland de bästa sinneställningarna jag kunde ha – med tanke på att det var något jag aldrig gjort förut. Jag ville att den skulle minna om tider som varit, även om den skulle få ett litet ”ansiktslyft” ändå.

    Nu för tiden har jag att göra i mängder, en övervuxen trädgård som inte har älskats på ett decennium. Ett hus som varit nästintill övergivet och oälskat lika länge, som önskar sig att få både det ena och andra fixat. Slutligen ska vi inte tala om alla besök på återvinningen som jag kommer behöva genomföra på grund av att före detta ägaren samlade på mycket skräp.
              Vi har en lång väg att gå, men huset är värt det och förtjänar att få glänsa så som den gjorde i forntida dagar för 181 år sedan.

     

    Före, bortsett från att jag har borstat den redan på bilden

     

    Efter