• Byggnadsvård,  Fotografi

    Å du vår, vad du är fin. Du ger mig trädgårdspåt med guld i mun.

    Älvorna dansar med dimman fram över ängarna omkring mitt torp. Körsbären står i blom, även om de är prydnads och inte bär frukt är de lika fina för det.
             Kirskålen knakar på i rabatterna och gräsmattorna och jag försöker förbrilt hinna med den bland allt som ska göras i trädgården. Den är svår att besegra … Och är helt okej att mjölkstuva, även om jag nog lär blanda ned lite spenat nästa gång och bara ha en liten del kirskål.
             Den föryngrade syrenbersån är utrensad på kvist, löv och överdriven mängd mossa så syrenen ska kunna ta sig, hittills ser det lovande ut. Snöbären från förra årets föryngring har också börjat ta sig under rönnen. Till JAS ska jag ta snöbärshäcken och se till så den blir smalare och mer hanterbar framöver.

    Jag har sått mina små knölar till potäter, alla av modellen Princess är sättpotäter som jag fick över efter förra årets skörd och så köpte jag en ytterligare sort, Rocket, att göra dem sällskap. Potatislandet är vidgat med en till längd på bredden. Hemmagjord lövmylla av lönnlöv förra hösten och lite rester av löv som satt fast i hallonbuskarna fick åka ned i landet för att göra jorden lite mindre lerig.
            I år deltar jag i ett litet kulturprojekt att odla en kvadratmeter lin. Vilket en kollega fick in mig på att vara med på, så nu är jag alldeles insnöad på att börja odla lin i framtiden på någon av mina odlingsmarker. Förstå så kul att så, bereda, spinna, och väva sitt eget lintyg att sy kläder av! Vilken dröm det skulle vara!

    Min famn är väldigt öppen för begagnade växter som behöver få en andra chans till ett nytt hem, så jag har låtit några lavendel få flytta in vid förrådshuset där stengrunden fortfarande behöver muras om lite. Samt en knöl med begagnad Astrible fick även göra dem sällskap där. När jag har fått bort alla rotskott av syrenen som tidigare stod där, kommer det bli plantering längst med hela kortsidan. Dock var detta en trevlig början. Några penséer som jag fick av svärmor fick också sitta där, just nu till att börja med, tror jag ska flytta några av dem lite senare. Eller så får de helt enkelt sitta där sommaren ut.
             Spännande nog har några av mina penséer från förgående år överlevt vintern, vilket är otroligt spännande med plantor som är två år gamla nu. Så jag fick lite inspiration av samma kollega som fick in mig på lin-tankar, att göra en liten pensé samling som ”sista anhalt” där de kan fröa av sig framåt slutet på sommaren och där de får sitta år efter år sedan, de som kommer upp på nytt. Har inte valt vart jag ska ha den ännu, dock är jag inne på att ha några vid mina snöbär vid infarten till en början.

    Min barncykelsamling växer, har haft ett ensamt hjul liggande som jag inte gjort mig av med än, nu har jag hittat det andra och hela trehjulingen som de tillhör. Vilket är jätte kul för jag tycker de är jätte gulliga!

    Slutligen kan jag även tillkännage att för första gången sedan 1930-1940 talet har större ingrepp invändigt i torpet påbörjats!
           Det har skett ett eller två tapetbyten i torpet sedan dess och lite utökning av 30-tals elen, dock inget större i konstruktionen (okej en felplacerad dörr och feldraget ”avlopp”, de ignorerar vi just nu). Golven har varit extremt dragiga och kalla under vinterhalvåren. Jag har inte haft någon information om hur grunden byggdes på stöphusen, dock har jag misstänkt utifrån den otroligt höga grundmuren jag har att det kanske inte alls är torpargrund. Speciellt eftersom de inte haft ventilation mer än sprickor mellan stenarna. Det visade sig vara mullbänk. Vilket ledde mig till att behöva göra en 360 graders vändning i planerna för hur renoveringen skulle ske. Jag lyckades inte hitta någon grundmur under de inre stöphusväggarna, vilket fick mig att undra om de helt enkelt är gjutna direkt på mullbänken. Med de i åtanken har jag inte vågat göra något annat än att helt enkelt bevara så mycket som möjligt (vilket var den ursprungliga planen från början, 1940-tals golvet från kammaren kommer läggas tillbaka sedan med en ändring att jag kommer sätta bredare plank runtom foten på kakelugnen bara). Ungefär halva rummet är golvet borttaget på i skrivandets stund och rensad på det översta lagret med bråte som möss släpat in under årens gång), grundmuren är tätad på nästan hela norrsidan (är enbart närmast vid farstubroarna som är kvar).
             Så projekt ”restaurera kammaren” kommer fortlöpa under resten av året.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I ett litet kaos.

     

    Min lilla gubbe har fått ommöblerat och har numera mossan i sin stora vattenskål och ligger i den som en liten hund och är allmänt jätte gullig. Tänk att han snart fyller åtta år! Han börjar bli stor nu! Och vi har varit sambos i två år, tiden går så fort!

     

    Såg att jag hade glömt att visa den fina lagningen av min gamla skottkärra. Det var punka på det gamla däcket när jag fick tillträde till torpet. Så det blev av till jula för att köpa ett nytt däck, men den hade inte samma fälg som det gamla så jag fick i december ihop två kapade stålrör som passade perfekt att centrera hjulet på axeln.

     

    På ytan bredvid förrådshuset där jag rensade ur medan jag väntade på Anticimex som skulle besikta torpet, planterade jag lite penseer. Tänkte att de ändå är ettåriga, så det gör inget även om jag inte visste vad som fanns där under när jag planterade dem. Annat än rotskott och nyponbuskar då.

     

    Jag har de senaste månaderna haft en fascination för Gredelbyhagars blot ekar. Många gånger undrar jag om kommunen känner till att de har förstör en gammal offerlund …
    De ropar. De klagar. Alla utom ett av blot träden (den på bilden).

     

    Har vetat om sedan jag köpte torpet att det låg tapeter i ena rummet i fähuset, dock visste jag inte hur de såg ut. Må säga att jag är kär och är så ledsen att de har blivit behandlade så illa. Dessa är så fina och jag hade så gärna velat ha dem i köket eller i kammaren.

     

    Har lita hö på ängen och hängt upp det på tork. Vart en himla attraktion för de få som tar vägen förbi mitt hus. Det måste vara en syn att det händer saker efter 20 år i misär.

     

    Äntligen har jag börjat flytta in lite på riktigt! Mina krukor och dylikt har flyttat in i trädgårdsboden! Kändes helt magiskt att stå och packa upp dem!

     

    Sedan blev det en ny farstbro … En påbörjad sådan, bänkarna ska återställas till ursprunglig design också.

     

    Det höll nämligen på att ske en olycka när jag bar ut böckerna. Det var en ganska rutten konstruktion på den 20 år gamla farstubron och det hade kunnat sluta illa.

     

    Därefter vart det påsk och 13 år gamla Tuppebuppe kom ut till Nya Seklet i Gryttjom för att fira lite på nya farstubron.

     

    Påbörjade att rensa lite i fähuset och sortera ut verktygen, därför började jag även måla om den gamla verktygstavlan i samma veva. Är lite work in progress på bilden ovan och det silvriga vart mindre spräckligt efter att det torkat.

    Utöver allt detta har jag även slängt allt farligt avfall som fanns i uthusen. Vilket känns otroligt skönt att ha blivit av med, efter alla månader att glo på de gonande burkar med okända innehåll. Något av dem var nog ganska farligt i vart fall, ty jag fick lite av skinnet på ena fingret sönder frätet.
    Tre och en halv vecka efter att jag fick höra att jag skulle få besked från Länsstyrelsen ”inom en vecka” kom äntligen beskedet. Dock inte ett fullständigt besked då alla bilagor saknades och det var otydligt med vad de baserat allt på. Så nu inleds strul nummer två med denna myndighet, jag vill gärna lära mig den biten med att samarbeta med dem. Dock blir jag mindre sugen på det med detta strul …
    Så vi får se hur denna resa fortlöper, helgen kommer bestå av att få igång jordfräsen, fräsa upp ett potatisland och så potäter. Samt påbörja renovering av jordkällarna.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i torpet, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med torpet och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Videoskapande

    En gång i den icke existerande vintern …

    Även om tystnaden har ekat här, har det inte ekat i huset. Har gått igenom böcker i mängder dessa mörkrets dagar. Slängt ut sängarna som gonat ingrodd lukt av forna skeenden. Tyvärr hittar jag alltid en sak som är mer illa behandlat än den dess för innan, när hyllor och lådor sakta töms.
             Någonstans tappade jag orken att sitta inne bland dammiga böcker och behövde luft, så att elda upp ris i trädgården och att röja runt där bland löv för att se vad för perenner som kan tänkas dyka upp i vårkanten har varit det mest förekommande de senaste veckorna.

    Personalen på återvinningen har börjat känna igen mig som kommer i den varselfärgade gamla jackan med släp fyllda av skit, nästan som jag är deras stamkund. En fin barncykel från ca 1920-talet dök upp bland slyn på tomten och den skall pryda den för resten av dagarna som lilla gården är i min ägo.

    Jag inväntar fortfarande otåligt svar från Länsstyrelsen. Det ska bli intressant att se om de vill hjälpa ett stackars (före detta) övergivet stöphus som är det sista kompletta i hela Uppland. Eller om de väljer att hjälpa en välvårdad herrgård som vill förstöra sitt kulturarv genom att bygga om sina hus totalt till lägenheter för att tjäna pengar. Jag må ha två lägenheter i mitt hus som per standard för tvåfamiljshusen på 1830-talets slut, dock har jag ingen avsikt att göra någon vinst på det. Jag vill rädda mitt torp från förfallet och bevara tider svunna.

    Och jag är då verkligen inte bekväm framför kameran alls, men här kommer en video som skildrar november och december 2019. 

  • Byggnadsvård,  Fotografi,  Sagostund

    Lilla uggla / Nya Seklet

    Åh väleste lille uggla,
    vet icke var du må gå.
    Ty du äro fångad i neonljus,
    brus ock ett oumbärligt sus.
    Det måtte då varo en plågo,
    grundad i att du icke hittat ut.

    Lilla uggla du gråta en gåta
    ock fråga en låga ock låta,
    medan du förtvivlat icke finna
    den vägen som du kan minna.
    Vilsen ock yr i en värld som
    denne icke styr.

    Mellan träden lilla ugglan vandra
    fram i ljuset du famla.
    Kvävd ock berövad inom mörkret
    tillsynes förlorad inom normers budord.
    Du måtte finna din väg ut.

    På gården den står än, 200 år sen,
    husen de är nya, lilla uggla du syna.
    Väleste lille ugglan, minns du oss än?
    Det är nu du funnit ditt forna hem,
    runt trädet som sjungit sin sista sång
    ock du står här än en gång.
    Ty lilla uggla, du har sannerligen kommit hem
    ock i Nya Seklet du funnit ditt ”vem”.