-
Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.
En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha. Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt torp med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde…
-
Lilla uggla / Nya Seklet
Åh väleste lille uggla,vet icke var du må gå.Ty du äro fångad i neonljus,brus ock ett oumbärligt sus.Det måtte då varo en plågo,grundad i att du icke hittat ut. Lilla uggla du gråta en gåtaock fråga en låga ock låta,medan du förtvivlat icke finnaden vägen som du kan minna.Vilsen ock yr i en värld somdenne icke styr. Mellan träden lilla ugglan vandrafram i ljuset du famla.Kvävd ock berövad inom mörkrettillsynes förlorad inom normers budord.Du måtte finna din väg ut. På gården den står än, 200 år sen,husen de är nya, lilla uggla du syna.Väleste lille ugglan, minns du oss än?Det är nu du funnit ditt forna hem,runt trädet som sjungit…
-
Frihetspsalm
-
Att längta bort och drömma om minimalism med ett torp i skogen, i 120 film.
Det är något charmigt med kvadratiska fotografier som tilltalar mig. Det var något spännande att stå med Flexora och spöka sig fram bland knappar och vred som en aldrig pillat på tidigare. Den där känslan att knäppa av kameran var ännu mer spännande, och att försöka begripa hur man skulle ställa in den var en hel vetskap. Samt att det var något helt fantastiskt spännande att se de kvadratiska negativen från 120 filmen och hela rullen i sig. Började provrundan på vårt lilla soldat torp här i närheten som kommunen äger. Drömde mig bort och önskade att den lilla stackars vackra byggnaden var min så jag…
-
Att gå emot normen.
Fram till år 2003 visste jag inte vad jag ville göra med mitt liv. När jag var ung hade jag alla avsikter att bli arkeolog, men fick höra att alla dinosaurier skulle vara uppgrävda innan jag hade utbildat mig klart. På den tiden hade jag inte fått upp ögonen för forntida kulturer – annat än Egypten. Dock var jag rädd för mumier och nöjde mig med hieroglyfer och gudarna. De ögonen har jag nu och mumier skrämmer mig inte längre. Ibland drömmer jag fortfarande om ett liv som arkeolog. Som den lydiga ungen jag var, lydde jag det de vuxna sade. Jag gav upp mitt mål om att bli arkeolog…