Fotografi,  Sömnad, hantverk & pyssel

Jag kan gå 500 mil och jag kan gå 500 mil till.

februari 21 /

 

Jag vandrar flera mil långa promenader när tillfället ges, för jag måtte ut och röra mig i solen som ger mig energi och glädje. Det är å visso inte samma sak att vandra omkring i stadsmiljöer som det är i skogen. Inget slår lugnet i de käraste skogarna där man slipper från trafikbrus. Sedan gör det en bara lycklig att naturen sakta har börjat vakna till liv igen efter vintervilan, hoppas på mer snö för jag hade inte fått nog av den. Dock längtar jag på samma gång till att snörvla lite grann medan naturen blommar fint omkring mig och blir mer fotogenisk. För just här i skiftet mellan vinter är ganska oinspirerande på sina vis, filmvänliga ja. Fotovänliga, inte fullt lika mycket såvidare inte solen skiner vackert.

 

Har kluddat bilder om kvällningarna då och då och tänkt högt, men jag får se om tankarna blir av. Kanske bör öva mer med mina akvarellfärger, för de är himla mysiga, dock himla svåra för mig som alltid har varit dålig på att färglägga saker och ting.

 

På grund av problem med magen (någon oförklarlig smärta som huggit till) har arbetet med klänningen jag knåpat med på sistone inte fortskridit som planerat. Men allt hänger ihop i ett stycke nu (dock ej med på bild). Funderar på detaljerna och om jag borde göra som jag först tänkt, eller spara lite av spetsen och sy någon kjol där de medverkar istället. Och jag har fått fatt på ett par skor som kommer passa klänningen perfekt när den är klar. De är baserade på ena modellen av skor som kvinnor hade under den Viktorianska eran och är så himla fina. Även om ett par original från 1800-talet hade vart så himla fränare att få fatt på, så lär de inte funka för mina fötter eftersom jag är väldigt bred fotad av mig. Men klampar jag runt med dessa i skogen en stund så kan de säkert se lite slitna och välanvända ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *