• Byggnadsvård,  Fotografi,  Veckosummering

    I tilltagande ljus

    Tiden springer, jag har hunnit bli frisk efter influensan som jag drog på mig och vi är inne i den härliga tiden där det inte är något mellanting mellan varmt och kallt längre. Våren närmar sig, april närmar sig.
              Jag inväntar än besked från länsstyrelsen, de skulle ha gett besked för en vecka sedan. Dock har jag ännu inte hört ett ljud från deras håll och det är då ingen hemlighet att det börjar dra ihop sig till att ens få besked så jag vet om jag ens kan boka in snickare och kakelugnsmakare.

    Lilla Brumme som har varit trasig i 30 år kom på besök efter att han blivit återupplivad och bodde tillfälligt i mitt förrådshus. Det var nog första gången han fick ha tak över huvudet på minst lika många år sedan han började må dåligt. Himla trevligt att ha en liten traktor som puffar runt och hjälper att frakta ris från en punkt till en annan, må jag minsann säga.
             Dock har han flyttat hem till min bror där han bor egentligen, även om han onekligen passar allra bäst in på min lilla gårdsvy.

    Syrenen har jag fått ned i det stora hela omkring södra delen av förrådshuset, med den borta fick jag nästan en hjärtattack när jag trodde att den nedre syllen var helt förstörd. Till min stora lättnad visade det sig bara vara avrinningsbrädan som gjort sitt. Panelen är även den på sin sista vals och grundmuren behöver fyllas upp med lite nya naturstenar och bruk.
             Runtom alla hus har jag för avsikt att dränera om lite, och vissa av dem är i behov av trappor. Den nedre boden på förrådshuset har jag pusslat ihop några små bitar av sten ihop med en ifrån grundmuren som sticker ut. Och såklart måste man ha kvar den halva slipstenen som ändå inte går att använda till annat. Som jag önskar mig att den hade varit hel, jag må då önska mig en istället.

     

    Min fjärde största lycka som kommit fram i huset, helt begravd är den än, men stormen hade blåst ned ena panelbiten och genom skåran såg jag vagnen jag alltid drömt om att ha!

    Våren är på intåg och tomten börjar på nytt komma till liv. Jag har hittills mest bara sett den på sensommaren, så jag har inte haft någon aning vad som kan dyka upp i den på våren. Jag är väldigt positivt överraskad av alla blåsippor, vitsippor, snödroppar, lammöron och krokusar. Det är bara synd att vissa av dem inte sitter i planteringsytor.
             I solnedgången passar jag på att njuta av de gyllene strålarna som låter en bada, promenerar lite. Filosoferar, planerar och tänker på allt jag har fått gjort hittills med huset och allt som komma skall. Än är jag egentligen bara i ”tömma gården på skräp”-fasen och ta pauser för att njuta i friska luften ute i trädgården. ”Rädda byggnaderna”-fasen har ännu inte tagit sin början.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Oktober, November ock December … Ja, de sjunger en evig sång genom årens gång.

    En gång var det oktober månad, en gång var det november månad. Båda två var år tvåtusennitton. Båda två hade jag ingen tid att uppleva till fullo. Nu är det mitten på december månad tvåtusennitton. Jag har inte riktigt hunnit med att uppelva den heller till fullo. Vandrar i minnen från ljusa höstdagar, de få som fanns. Minns gråheten i november som deprimerat flöt förbi och nu längtar jag efter snön som jag tycker att vintern borde ha.
             Dagarna springer vidare och snart är det jul igen. Jag har julpyntat lite i mitt hus med ljusslingor, ljusstakar och stjärnor. Försöker lösa gåtan med vilket hus jag borde ha julgranen i och samlar prisofferter på taket och skorstenen och kakelugnarna.

    Planerar julpyssel, julklappar och rotar runt bland efterlämnade saker i mitt hus. Har funnit massa skräp, men även en hel del skatter. Dragspelet som övergivet nu blivit avdammat och som ska lagas så den kan sjunga ljuvt igen, nyckelharpan som sorgset ofärdig ligger och väntar på att bli färdigbyggd i fähusets bottenvåning. Sparken och pianopallen som väntar förväntansfullt på vinden i fähuset. Sparken som jag drömmer om att glida fram på genom snön som jag önskar mig i födelsedagspresent. Mina skidor vill jag också rasta på fältet nedanför mitt hus. Så jag önskar mig snö mer än något annat. Och såklart ska vi inte glömma den lilla fina fiolen som ensamt låg och dammade på hyllan ovanför böckerna i kammaren. Ostämd och lite misshandlad, men lika fin ändå. Jag kanske inte kan spela instrument så bra, men nog tycker jag de är vackra ändå. Precis som böcker.
             Fann en fin bok om hur Sveriges natur och djur ser ut på hösten med vackra illustrationer, den bestämde jag mig för att behålla och någonstans ska den få en alldeles egen hedersplats sedan.

    Det har inte hunnits med mycket på fritiden i form av kreativitet, på sina håll här och var. Men jag har planerat att det ska bli förändring på det. Just nu ska jag försöka få i ordning några av de sakerna, för det är dags att låta kreativiteten flöda än en gång.

  • Videoskapande

    A world of life

    Har under förmiddagen lyckats redigera ihop den lilla videon som jag filmade lite små bitar till mellan de analoga fotografierna. Det blev nog något av en liten hyllning till insekterna och deras hårda arbete för att hålla igång vår värld, trots sin lilla storlek.
              Dock har jag än långa vägar kvar att bli bättre på att filma, men det lär väl komma om jag fortsätter att öva.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag följer deras spår, de låter sig följas.

    Har påbörjat att skaffa mig en rutin att vara ute och promenera, samt ”rasta kamerorna”. Har filmat en hel del också. Så jag ska i dagarna försöka sätta mig och faktiskt redigera ihop både en till video i någon form av ”minnes serie” och lite andra som har mer specifika innehåll och är mer arrangerade.
              Hälsade på myror som det fanns tre enorma stackar inom en väldigt liten radie. Fotot nedan visar den största, för den var finast och jag gillade hur de hade placerat den mitt på en stig som vi människor förmodligen brukat en längre tid tills de tog över den.

    Jag har myst vid vårt lilla soldattorp här i Sävja och gullar med mitt favoritträd (Lärk) som det finns i mängder på torpets ägor. Det är trots allt en av få platser här som jag faktiskt trivs på. Jag må då säga att det är skönt att i alla fall ha en plats att kunna gå till för att få lite lugn och ro, även om man i sitt stilla sinne önskar att det var fler.
             Dock ska jag inte klaga, jag har i alla fall en plats av lugn här, det hade kunnat vara värre – jag hade kunnat ha ingen alls.

    Och jag blir alltid lika löjligt glad när man hittar vilda Mollisar, speciellt Mollis som har blommat så sött. Folk måtte då tro att jag är helt dum som faller ned på knä intill dem och fotograferar dem.

    Idag var det visning här i lägenheten, satt på vinden med lilla gubben min och var löjligt nervös (han å andra sidan var mest lugn och undrade ”Åh nej, vart är vi? Det luktar konstigt! … Åh, vad är det där? Det luktar Bella.” och ville sedan inte gå hem igen. Väl inne sedan klagade han på att det luktade främmande och han bad mig titta så våra saker var kvar). Jag försökte verkligen att inte höra hur många det var och inte höra vad de sade … Dock är det tyvärr väldigt lyhört upp till vinden, vilket inte gjorde min nervositet bättre.
              Så nu får jag spänt vänta och se hur det går. Jösses, hur ska jag klara det? Jag vet inte. Får ställa mig och måla klart en tavla tror jag, annars lär jag smälla av.

  • Fotografi,  Veckosummering

    Jag tänker inte vara rädd.

    En smärta har nått sitt slut. Vill säga ”äntligen”, för det känns så befriande efter hur dåligt jag har mått den senaste tiden på grund av vissa nyinkomna människor i mitt liv. Nu behöver dessa inte längre vara en del av min vardag. Jag kan få andas och få börja om och leva. Jag gjorde det bästa jag kunde, tog skit jag inte borde ha tagit, var för snäll mot folk jag inte bör ha varit snäll mot. Det är många steg jag ångrar, men på samma gång ledde dessa steg mig åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer smärtan i maggropen som daltar att släppa snart också, då kan jag verkligen få andas på riktigt igen.
              Jag är inte längre lika rädd för framtiden, visst oroar en sig över hur det blir med det financiella nu framöver. Dock är jag en extremt envis människa, jag kanske inte vet exakt vad jag tänker göra just nu. Diktsamlingen står min lista. Min avsikt att starta eget företag kommer fortskrida som planerat, ty det är fortfarande inte försenat eller förhindrat. Jag bestämde mig för att göra det till hösten, det står jag fast vid.

    I dagarna som passerat har jag gjort mycket trots de jobbiga tider och skeenden som vandrat omkring mig. Jag vill minsann inte att dåliga tider ska styra mitt liv helt och hållet, även om det är jobbigt. Därav vårdade jag de flesta av mina fina träredskap i köket förra helgen och smorde in dem.

    Jag åkte till min egna gömma i skogen och plockade blåbär och stenbär. Slängde ett öga för att se om svampen börjat titta fram ännu, dock var det bara en liten smörtopp som ensam satt och sade hej. Lingonen är inte klara ännu heller, så det får bli en runda med svamp och lingon lite senare.
              Kom fram till att färskplockade blåbär och nybakt kladdkaka gifter sig väldigt vackert ihop.

    Vandrade runt i stadskärnan lite igår eftermiddag. Tittade på omgivningarna, människorna och deras liv. Kom fram till att jag verkligen har börjat passa in där än mindre. Hade tänkt filma några av scenerna till en video jag skrev ett manuskript till tidigare i våras … Dock blev det att jag inte vågade, ty jag kände mig som att jag var på så fel plats och mindre välkommen. Därav satte jag mig på ett hörn bredvid Islands fallet och betraktade bubblor som for upp från Fyrisåns grumliga, skräpiga vatten. Såg tillbaka på människor som betraktade mig i sin stress där jag satt och fotograferade och filmade.

    Höll mig till de som är mig lite närmare likasinnade som myste runt i planteringarna bland perenner som blommade på i solljuset. Förde små lågmälda samtal med dem i storstadens trafikrus.

  • Fotografi

    Hemsökta dagar ock vilsna salar

    Detta med att känna sig fången … Blockerad och fast. Det är nog min vardag just nu. Det må icke vara mycket som jag har yttrat i detta hörn av mitt universum, som jag redan sagt i förgående inlägg. Kan erkänna att det har varit mycket jobbigt som snurrat kring mig på sistone. Däremot kan jag med detta inlägg delge en del fotografier som jag exponerade med nya kameran – som jag å visso har haft i lite mer än en månad nu. Det kanske inte är en markant skillnad mellan dessa och de med G16 – ty största skillnaden ligger i möjligheterna att kunna filma.

    Jag har försökt rensa ut onödiga och överflödiga ting ur mitt liv i viss mån, har dock mycket kvar att gå igenom. Kläder minst sagt.
              Spöken som varit tysta en längre tid bestämde sig för att göra sig påminda. Tydligen är han som ströp mig i höstas fortfarande här och vankar, vem han är må jag då kanske aldrig få veta.
    Jag sitter och tvivlar om jag på rätt väg vandrar, ty det gör mest bara ont på så många vis just nu. Försöker så gott det går att gulla med växterna och vänta på att lilla älsklingen ska ömsa klart. Vissa dagar vet jag varken ut eller in och vill helst inte ens stiga upp. Det känns mest som att jag står på en väg som blockerats och att jag inte direkt passar in i samhället alls.
              Kort och gott har jag nog gått lite vilse för stunden, och känner mig försvunnen.

    Diktsamlingen har jag tvingats skjuta fram ett par dagar, däremot kan jag i alla fall halvstolt säga att det inte är som att jag har slutat arbetat med den. Sista dikten är färdigskriven. Allt är satt och inlagans layout är klar. Boken kommer bli 84 sidor lång kan jag även meddela.
              Det återstår bara att designa omslaget som jag vet precis hur jag vill ha det och att göra de sista redigeringarna i inlagan – samt korrläsa ett par gånger extra, speciellt de nyskrivna delarna. Får hoppas att jag inte blir blind på dem och att jag får klart det sista så snart som möjligt, ty allt för långt efter min deadline vill jag inte få iväg den i tryck.

  • Veckosummering

    Vrålar till vinden för att få den ock förstå, det är lugnet som jagat dig tills nu.

    Jag må ha varit lite tyst i denna lilla hörna av internet ett tag. Det har egentligen inte skett så mycket och därför har jag inte sett någon anledning att delge det lilla som har förefallit min vardag. Jag har fart runt på husvisningar i mängder. Har drömt mig bort i fjärran. Pratat med abborrar. Jobbat en massa, till punkten att jag skadade muskelaturen en del i benen och blivit hemma från jobbet den senaste veckan. Samt att jag även fått en smärre rygginflammation.
              Har sytt, har planterat växter, skrivit manus till kortfilmer, drömt mig bort lite mer och fotograferat och filmat en massa. Ty jag har ännu en kamera i samlingen som jag gillar väldigt mycket. Har en längre tid känt att G16 kanske inte levde upp till vad jag hade för avsikt att den skulle när jag köpte den, även om jag tveklöst än tycker att den är väldigt smidig och trevlig att knäppa alla vardagsbilder med. Dock lever den inte upp till vad jag vill med filmerna.

    Imorgon ska jag och ena min käraste vän som jag har känt de senaste tio åren stå på en liten loppis, vi får se hur det går, men vi båda tyckte att det kunde vara kul att försöka hjälpa till att göra det till något återkommande.

    Sedan har vi självklart min lilla deadline som jag satte upp för mig själv för flera månader sedan, jag har då inte glömt det. Funderar fortfarande och har egentligen inte så mycket kvar att färdigställa. Snart så skall den gå i tryck. Mitt största dilemma är dock omslaget, jag har en väldigt klar vision om hur jag vill ha det, simpelt, men ändå i ögonfallande. Dock vet jag inte om det förlaget som jag har valt ut har möjlighet att erbjuda den formen av tryck som jag är ute för. Trots min utbildning i tryckteknik minns jag inte heller vad den formen av tryck heter, detta då den inte är så vanlig och används väldigt sällan. Det är dock en teknik som jag anser vara otroligt vacker och det är vad jag skulle önska mig att få ha på omslaget till boken.
              Så vi får se hur det går med den visionen.

    Idag är det sista dagen jag är sjukskriven innan efterkontrollen på benen nu på måndag, ordinationen har varit att ta det lugnt – men att ändå röra på sig. En fantastiskt svår balansgång må jag då säga. Jag ska gräva fram och packa sakerna som ska med på loppisen, hämta galgar hos föräldrarna. Ska plantera om lite växter på balkongen trots det gråmulna vädret och skicka bilder till mäklaren för att fråga om det kan tänkas duga. Skulle även behöva hinna skura fönstret innan det blir för varmt igen. Dock tänker jag prioritera lite, fokusera mest på att packa inför imorgon.

  • Fotografi

    My heartbeat song

     

    Tittar i ”arkiven”. Även känt som externa hårddisken. Försöker välja ut vilka fotografier jag tycker bäst om och som känns mest aktuella. Är en hel uppsjö att välja bland med minst 15000 bilder. Dock är jag kräsen, jag ser på en gång när jag inte var med i matchen eller stressad över att få till bilden innan ögonblicket försvann. Råkade hitta dessa i en mapp som jag kallade ”redigerade foton till bloggen”, dock hittade jag inte dem i något av mina tidigare inlägg här. Så må hända var dessa bland de sista fotografierna jag laddade upp på gamla skruttiga bloggen som jag hade i min ungdom.
    Bilden ovan var jag med på, minns att det var en fin sommardag som jag krälade runt på mage ute i Ulva kvarn intill bäcken. Nedan är min brors garage med tillhörande matta och spindel, en typisk ”åh gud, en cool spindel, jag vill fotografera den innan den springer iväg!” – nog sprang den allt och hafsig är förnamnet på bilden. Fast ni skulle se den här bilden inzoomad på huvudet på spindeln, att jag fick in fokusen så väl är skräckinjagande och en kan se alla ögonen stirra irriterat på kameralinsen. Minns att jag nästan vart rädd när jag skulle redigera den och insåg hur mycket mer detaljer jag såg i bilden mot vad jag sett i verkligheten.

     

    Det börjar närma sig juni. Snart är det tillbaka till medeltiden ögonblick och deadlinen för boken. Det är ännu en dikt kvar som ska knåpas ihop till del ett, dock tänker jag inte stressa. Den får falla på plats i sin egen takt.

    Utöver det har jag varit på en del husvisningar, ty jag måtte ta tag i det så hälsan kan vilja en väl någon gång i livet. Ena var världens renoverings objekt, billigt hus och fint läge bredvid en bäck, men renoveringen hade nog gått på närmare 900 000 minst. Ena var för bra för att vara sann, den var precis så som jag önskar mig att bo. Mitt i skogen, helt okej mängd mark, lagom storlek på huset, gärna en lada och något annat uthus. Den hade det och mer. Dock som med allt som sjunger min sång, sprang den iväg på över 2,265 miljoner. Inte förvånande egentligen, vackrare hus med mysigare lugn och mer rogivande energier får en leta länge efter. Så just nu kikar jag på, har en som är hyfsat okej just nu som jag fastnat för. Dock ganska stora renoverings behov på sina håll (men mindre än det huset jag nämnde först), däremot skulle en kunna få huset i sin egen smak eftersom så är fallet.

    En sak i taget där emot. Nummer ett är länkarmen på bilen som skall bytas imorgon. Nummer två och tre, sy klart nya klänningen och få klart manuset helt och korrläsa ett par gånger till.

  • Fotografi

    Så som det en gång var, kommer det aldrig att bli igen.

    Jag var effektiv förra helgen, fick många gamla att-göra-saker gjorda och helgen dess för innan stod jag mest och eldade ris ute hos min bror och låtsades att jag var med på Farmen när jag släpade stockar. Vi fick ned lite grillade biffar och det satt fint efter en dags eldande och springande fram och tillbaka.
    Här hemma har det inte hänt så mycket, jag har sakta men säkert börjat adoptera bort mina IKEA-möbler som var sådana riktiga ”panik jag ska flytta hemifrån och har inte hunnit titta efter något som verkligen är det jag vill ha, men jag måste ha något nu!” … Så då har det blivit att möblerna inte känts helt rätt. Men jag som gillar second hand och strosar i dessa butiker mer ofta än sällan, har nu snart bytt ut alla köksmöbler till second hand saker och gett bort IKEA-möblerna. Så bilden ovan visar delen av mitt kök som är möblerbar. Däri finnes nu enbart två svarta stolar, mina tre mini orchidéer och en adopterad blomma i fönstret som är från IKEA (och växterna ska såklart bo kvar). Resten är second hand, drakar från Agora Gifthouse, konstverk av olika lokala Uppländska konstnärer, kaffekanna från ICA, ljuslykta från MIO och glasflaska från Coop. Samt diverse krukor som mest är second hand, från föräldrarna eller från Bauhaus.
    Det är självklart inte att jag har något extremt emot IKEAs möbler, jag älskar att strosa runt inne i deras varuhus för att titta på inredning och deras varor (kan säga att majoriteten av mina köksredskap är från IKEA). De svarta stolarna jag har är t.ex. jätte bra och fina. Det är bara inte riktigt jag och min stil som jag har. Mina fåtöljer från IKEA är fina exempel på möbler från dem som jag älskar och de är i min stil. Samma sak gillar jag även deras hyllserier Billy och Expedit, bättre bokhyllor har jag aldrig haft.
    Har njutit av våren hela förra helgen och varit ute och gått en hel del, samt fascinerats av att min nässelblomma har börjat blomma. Trodde den inte gillade mig …
    Min älskling har börjat vakna och har avslutat sin vinterdvala, så det gör mig glad! Har varit ensamt utan honom i vintermörkret. Men nu vill han inget annat än att mysa och utforska.
    Jag har börjat ta fram möblerna på balkongen efter vintern. Är dock rädd att mina jordgubbar, alunrot, lavendel och löjtnadshjärta inte överlevde denna vintern. Eventuellt klarade nog inte lökarna till mina pärlhyacinter, stora hyacint, påskliljor och kungsängs liljor vintern heller … Vilket är sorgligt. Men min murgrönan gjorde det, så den mår i alla fall bra. Men nu är det dags att börja så nya grödor. Så jag ska åka och lämna lite saker till röda korset och sedan mysa på plantagen en stund.