Ty jag drömde om en vintersång i ett annat tidsförlopp

Det är som att vintern redan nått sitt slut. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar om ljus och jag har redan börjat känna av pollen. Detta må då vara bland de kortaste vintrarna i mitt liv hittills och även den med absolut den minsta mängden snö som går att få.
         Vår kära moder jord mår verkligen inte bra, om alla ändå kunde se det någon dag.

Har återfunnit stråken till min fina lilla fiol, har pysslat i torpet och promenerat över markerna omkring det i vinterskymnings sol. Min spark står än på höloftet och väntar på en annan dag med snö. Åh som jag än längtar efter snö, ty jag är inte redo för vår.
         Inte än, inte nu, jag ville göra så mycket mer denna vinter som tycks ha slutat för tidigt. Jag ville till dalarna och åka snöskoter. Jag drömde om att vandra i skogen i en halvmeter snö igen och dricka kokkaffe över en brassande brasa. Jag önskade mig och önskar mig fortfarande snö i present. En önskan som för alltid skall förbli.

Jag har min diktsamling där allt är färdigskrivet, omslaget är färdigt, men jag har ännu inte valt färdigt det som är pricken över mitt ”i” … Vilket tycks ta mer tid än vad jag trott, då jag är kräsen och vet att när det väl är tryckt och gjort – ja då går det inte att få ogjort. Så vi får se vilken dag jag får det ordnat, men jag önskar att det inte tar allt för lång tid till dess.