-
Frihetspsalm
-
Minnen
Arbetar på jobbet, körde på beordrad övertid i fredags, fick i mig gluten än en gång och mår si sådär nu. Arbetar när jag kommer hem för att försöka färdigställa min diktsamling. Jobbar dygnet runt känns det som, ty även i sömnen verkar jag jobba på med saker som jag inte hinner med i vaket läge. Har haft terapi för mig själv med att strosa bland hyllraderna inne på Plantagen och att gulla med växterna här hemma. Samt att strosa runt på second hand butiker. För det är en form av terapi för mig så jag inte ska tänka för mycket på att de fortfarande kan…
-
En gång i advent
Jag trivs i området kring Ulva kvarn, det är mysigt och har den bästa silversmedjan som jag hittills besök. Och jag älskar deras hantverks marknad som de har vid första advent, var första gången som jag besökte den dock. Köpte mig en liten skogsuggla (som jag kallar den), för ugglor är mitt andedjur. Köpte lovikkavantar till både mig och min käre mor, jag som använt mina i dessa minusgrader kan säga att jag älskar dem och de är de bästa vantarna jag ägt. Köpte en hel drös med körv till min käre far. Och fyndade en gammal fin stege i second hand butiken som de har på andra våningen inne…
-
Nerverna vajar och tiden nalkas.
Nu är det lite mer än en månad. För att vara exakt en månad och två dagar. Sedan får jag se om jag har något jobb att vakna till på morgonen, för det är då min sista dag på provanställningen är slut. Jag lullar på, försöker så gott det går att visa hur mycket jag vill vara kvar. Men tiden nalkas så jag får väl se.
-
Att längta bort och drömma om minimalism med ett torp i skogen, i 120 film.
Det är något charmigt med kvadratiska fotografier som tilltalar mig. Det var något spännande att stå med Flexora och spöka sig fram bland knappar och vred som en aldrig pillat på tidigare. Den där känslan att knäppa av kameran var ännu mer spännande, och att försöka begripa hur man skulle ställa in den var en hel vetskap. Samt att det var något helt fantastiskt spännande att se de kvadratiska negativen från 120 filmen och hela rullen i sig. Började provrundan på vårt lilla soldat torp här i närheten som kommunen äger. Drömde mig bort och önskade att den lilla stackars vackra byggnaden var min så jag…
-
Att gå emot normen.
Fram till år 2003 visste jag inte vad jag ville göra med mitt liv. När jag var ung hade jag alla avsikter att bli arkeolog, men fick höra att alla dinosaurier skulle vara uppgrävda innan jag hade utbildat mig klart. På den tiden hade jag inte fått upp ögonen för forntida kulturer – annat än Egypten. Dock var jag rädd för mumier och nöjde mig med hieroglyfer och gudarna. De ögonen har jag nu och mumier skrämmer mig inte längre. Ibland drömmer jag fortfarande om ett liv som arkeolog. Som den lydiga ungen jag var, lydde jag det de vuxna sade. Jag gav upp mitt mål om att bli arkeolog…
-
Det blir i skinn, läder och hellinne.
Jag har länge funderat på vad för koger jag vill ha till mina kära pilar. Har tittat på mästerverk som andra har skapat, har tittat på sådant som säljs i bågskyttebutiker. Ja, jag har nog tittat på det mesta. Jag fann aldrig något som helt passade mig i smaken och som kändes ”mig” fullt ut. Så det slutade med att jag beställde hem skinn, sylar, nålar och mer vaxad lintråd för att skapa något själv. Drog fram lite gammalt läder som legat och dammat i säkert åtta år och det gamla hellinne tyget till en trasig mangel som jag fick av en före detta kollega. Där har vi början på…