Fotografi

Finner inga ord.

Jag känner mig ond som sitter och drömmer om landet och tystnaden och ett torp eller mindre gård nära skogen … När min närmsta granne är den mest fantastiska kvinnan som finns. Jag finner inga ord som är värdiga nog att beskriva henne.

Historien börjar med att hon nämnde för säkert ett halvår sedan att hennes make också tyckte om att fotografera på den tiden när han levde. Men inget av deras barn var intresserade av de gamla kamerorna och eftersom hon sett mig gå omkring med mina gamla kameror, undrade hon om jag ville titta på dem innan hon ger bort dem till Röda Korset. I förra veckan innan påsk-ledigheten började, sade hon att hon äntligen hittat kassen uppe på vinden som allt låg i.
          Idag medan jag höll på att påta på balkongen med växterna och sedan höll på att springa skytte trafik med skräp och sådant jag skulle slänga i vår komposthög i parken, stötte jag på henne och hon frågade om jag hade tid att slänga ett öga på kamerorna. Jag svarade att jag självklart har tid med det (för kameror har man alltid tid för).
         Så nu har jag suttit hela kvällen och tittat … Och jag vill nästan gråta, de är så fina (även om något extremt dammiga). Ty hon har sagt att jag kan få det jag vill ha ifrån kassen. Kameranörden som är jag vill bara krama om alla kamerorna och säga ”välkomna till familjen”, även om jag spontant kan känna att kompaktkamerorna kanske inte är något jag skulle använda regelbundet … Så vi får se hur jag gör, hon sade att jag inte skulle stressa och fick ta den tid jag behöver för att gå igenom allt och bestämma mig.

 

Denna kamera har jag aldrig hört talas om företaget som tillverkat den. AB Hela-Kameror Upsala, hette företaget tydligen. Spännande ändå, och en död dammlarv i fodralet var det också.

 

Här har vi då en Brownie, denna gång mycket äldre än mina två. Så detta är Brownie No.2A, har dock inte lyckats avgöra om det är första modellen eller om det är modell C.
Sedan har vi de söta kompaktkamerorna. Har inte riktigt kollat upp dem ännu, men AGFAn känns som den är ifrån sent 80-tal eller tidigt 90-tal baserat på utseendet. Yashican känns väl inte så mycket äldre heller egentligen när jag betraktar den (kul att den har linsskyddet kvar).

 

Slutligen den som jag nästan tänkte lämna tillbaka lådan som den låg i pga att det var en låda till en fontänmotor, haha. Så visade det sig vara en liten Minolta XG-1 från 1982. Vart dock lite chockad, för jag brukar alltid testa analoga systemkameror om spegeln beter sig som den ska genom att test knäppa en bild eller två utan film i kameran … Dock insåg jag att ”juste, måste dubbelkolla så det inte sitter någon gammal film i”. Tur var väl det! För räknaren står på 17. Så vidare inte min grannes make eller någon annan gör som mig för att kolla spegeln i kamerorna och har gjort detta sjutton gånger på rad (vilket jag tvivlar på), så sitter det en film i kameran just nu som är över 7 år gammal. Och den enda som förmodligen visste vad som fotograferats med den, är min grannes make som inte längre är bland oss.

 

Stackarn verkar dock ha varit med i någon mindre olycka och fått sig en rejäl snyting …

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *